terrortax

Doris tycker att jag är gräsligt tråkig nu för tiden, men det är ju också ett sundhetstecken, så jag uppskattar det. Om dagarna är Doris hos dagmatte Bea och där är en massa roliga kompisar så hon kommer hem helt utslagen och däckar i sin korg där hon sover på rygg, på sidan och ihoprullad till en boll i timmavis. 

Ibland får hon följa med mig när jag sover borta, ibland går vi och jobbar hos Tove och där får man både grisöra och köttbullar. Numer får man även ligga i hennes säng och gotta sig. Annars så är livet ganska tråkigt. Antingen är Doris hemma med husse och jag sover nån annanstans eller så sover hon med mig ute på vår inglasade balkong. Just nu står hon och skäller ute i hallen och låtsas att det låter som att nån kommer, för hon tycker det var tråkigt att husse gick och träffade en kompis nästan precis när han kommit hem.

Jag försöker ta mig tid att vara en någorlunda bra taxmatte även om jag har en miljards jobbiga saker som fyller hela mitt huvud. Det blir ganska opretentiösa grejer. Igår, tex. gick vi till lantmannagatan-gröningen och kastade boll och lekte med en annan tax som hette Charlie. På vägen hem var hon så jäkla träningssugen att hon höll på att krypa ur skinnet. Hon gick perfekt fot hela vägen hem och lydde varje vink, det gav mig dåligt samvete men samtidigt gjorde det mig väldigt glad. På kvällarna försöker jag ta fram klickern ibland och då studsar hon av lycka. Just nu håller jag på att lära Doris att öppna och stänga dörrar (inte med handtaget alltså, det är hon för liten för förstås, utan putta med nosen) och att backa.

Så så är det här nuförtiden. Nu ska jag gå ut en sväng med korven, så hon slutar skälla vid dörren nån gång.

Bifogar lite bilder från nån vecka sen, på Doris i parken, iklädd sin nya sele som sitter så himla bra.