terrortax

Jo, igår åkte vi till Hörby och skulle träna med en bekant till mig som skulle hjälpa mig med finputsningen på ettans moment. Dagen till ära var det gassande varmt och det var ju väldigt trevligt sådär generellt men tyvärr förvandlade det Doris till sirap som långsamt såsade sig fram vid min sida och tog första bästa tillfälle att stanna och helst lägga sig ner. I Linförigheten sackade hon efter som satan och stannade helt plötsligt i hopp om att jag gett tecken för ställande. Jag blev såklart gräsligt frustrerad, tillochmed hoppet och inkallningen gick segtsegtsegt. Hon ville bara inte. När solen gått i moln och det blev en smula svalare funkade hon iallafall någorlunda och vi kunde köra lite linförighet, ställande och läggande. Platsliggningen gick såklart prima (ligga ville hon ju gärna göra) och även tandvisningen gick fint. I övrigt gick det bra glimtvis, men Patrik sa iallafall att det syntes på henne att hon visste vad hon skulle göra och att det var jättefint när det väl gick. Han smittade även av sig med sitt norrländska lugn på mig och jag känner mig inte riktigt lika hysteriskt nervös inför tävling. Däremot fick han mig att bli extremt sugen på en hund till, ett lite nytt kort också. Hans hund, en trevlig liten hoffetik, var så sjukt på hela tiden och blev så himla lycklig bara hon fick träna pyttelite. Det vill jag också ha, även om hoffe inte är det jag är ute efter.  

Patrik hade sina charmanta söner Sixten och Svante med sig. Doris tyckte först att de var lite läbbiga, men det gick förvånandsvärt fort innan hon låg intill Sixtens ben (den lilla) och lät sig klappas, helt lugn. Så oavsett vad så blev det ju bra miljöträning för henne.  Här är lite bilder på dem: