Här är några söta bilder från parken:

Nu kommer jag resa runt lite i Svea rike, Doris ska vara hos sin nya kompis Maria mest.

Sen körde vi ner till Lunds brukshundsklubb och tränade Doris lite. Kul att vara där, har inte varit på nån klubb på så himla länge. Körde lite ingångar, fritt följ (hon har börjat lägga sig till med att lägga sig när jag svänger, så vi får fila lite här, hehe), körde ett helt perfekt hopp och tränade lite på tvåans hopp.

Sen blidde det lite rutanträning. Har börjat träna den lite lätt, mest på kul, lite av ett expriment. Avrundade med lite inkallning, bollek och rejs i agilitytunnlarna.

Så från och med nu är det godis med (hon jobbar tom. för leversnittar) och helst klicker också. Och främst bara förstärka positiva beteenden som frivilliga sidan-gåenden och när hon håller koll på mig och kommer spontant osv. men även träna på att stanna snabbt och på stadga och att hämta saker. Sånt lätt som hon ändå tycker är himla kul och som framförallt är himla nyttigt. Det gör våra promenader roligare och lättare och hon blir mer trött i huvudet.

Idag, efter vår promenad, kände Doris att jag tagit fram köttbullar på bänken och tittade så trånande att jag plockade ner klickern. Vi testade om hon mindes hur man öppnar dörrar, vilket hon snabbt gjorde, och sen körde vi lite frivilliga lägganden, sättanden och ställanden (det sista var mycket svårt). Sen testade jag “backa”, något som aldrig riktigt suttit, och se! Hon backade! Inte långt, men ändå ett tydligt backande, gång på gång. Sen fick hon leta upp och komma in med mina tofflor ett par gånger och sen avslutade vi med att se hur befäst “öppna” var på olika dörrar och med mig i olika positioner. Det gick helt strålande, utom garderobsdörren där hon istället gick in och hämtade strumpor som hon stolt kom ut med till mig.

Hela hon strålade av lycka och det var underbart att se henne. Vi måste verkligen göra sånt här oftare. Nu ligger hon och tuggar ben, helt lycklig.

I lördags åkte jag och Doris ut till mina föräldrar. Låg och gassade i solen, gjorde ett par uppletanden (gick helt utmärkt, Doris var superhet på gröten och for iväg som ett skott och letade. Hon blev trött efter ett tag, men inte konstigt, länge sen vi gjorde detta regelbundet nu) och tränade en liten smula också. Tränandet gick så himla bra. Perfekt fotposition, snabba ställande och dito lägganden efter ett misslyckat försök. Supersnygg inkallning också. Hade vi tävlat den dagen hade vi garanterat fått förstapris, vilket känns bra att veta, för ett tag kändes det som all vår träning och allt slit bara runnit ut i sjön.

Doris är så söt, hon älskar verkligen att vara hos mina föräldrar. Hon far som en raket efter tennisbollen som hon troget bär tillbaka och buffar mot benet för att få en att kasta igen. Vi hann med en härlig långpromenad också och man riktigt såg storflinet på hennes läppar när hon galopperade lös över den skånska slätten.

Ibland får hon följa med mig när jag sover borta, ibland går vi och jobbar hos Tove och där får man både grisöra och köttbullar. Numer får man även ligga i hennes säng och gotta sig. Annars så är livet ganska tråkigt. Antingen är Doris hemma med husse och jag sover nån annanstans eller så sover hon med mig ute på vår inglasade balkong. Just nu står hon och skäller ute i hallen och låtsas att det låter som att nån kommer, för hon tycker det var tråkigt att husse gick och träffade en kompis nästan precis när han kommit hem.

Jag försöker ta mig tid att vara en någorlunda bra taxmatte även om jag har en miljards jobbiga saker som fyller hela mitt huvud. Det blir ganska opretentiösa grejer. Igår, tex. gick vi till lantmannagatan-gröningen och kastade boll och lekte med en annan tax som hette Charlie. På vägen hem var hon så jäkla träningssugen att hon höll på att krypa ur skinnet. Hon gick perfekt fot hela vägen hem och lydde varje vink, det gav mig dåligt samvete men samtidigt gjorde det mig väldigt glad. På kvällarna försöker jag ta fram klickern ibland och då studsar hon av lycka. Just nu håller jag på att lära Doris att öppna och stänga dörrar (inte med handtaget alltså, det är hon för liten för förstås, utan putta med nosen) och att backa.

Så så är det här nuförtiden. Nu ska jag gå ut en sväng med korven, så hon slutar skälla vid dörren nån gång.

Bifogar lite bilder från nån vecka sen, på Doris i parken, iklädd sin nya sele som sitter så himla bra.

I helgen har hon och husse varit ute i Limhamn, men idag är hon hemma igen. Hon är sådär supertrött idag igen och det regnar så vi åker nog inte på kursavslutningen ikväll som vi tänkt. Jag har dessutom sovit jättedåligt och är allmänt ur slag.

Så är det. Vi får se om vi tävlar på lördag eller ej. Är vi pigga så gör vi det, men med otroligt låga förväntningar och ambitioner, annars gör vi det inte. Jag måste prioritera mitt liv och reda ut det lite först, innan vi tar tag i saker ordentligt igen.

Ni har nog faktiskt mer rätt än jag, som är specialist på att ta ut saker i förtid, de senaste dagarna har den gamla Doris börjat komma tillbaka och just nu studsar hon runt i soffan med en pipleksak. Hon går före mig ibland på promenaderna (istället för att släpa sig fram tre meter efter i snigeltakt), vill busa och kommer frivilligt in och vill gå “sidan”. Har testat ett par träningsmoment, bara typ två minuter åt gången, och hon är helt på och studsar fram vid sidan. Utom “slalom”, det verkar hon ha glömt, men va tusan gör det? Att hon har fått lite energi tillbaka gör mig SÅ glad!

Så det var nog bara hormoner (trots kastrering) eller någon liten infektion eller något. Jag antar alltid att allt är pga hennes ben. Vi fortsätter ta det lite lugnt ett tag till och trappar sen upp aktiviteten efter hand.

Tack igen för allt stöd!!

Jag har allvarligt börjat vänja mig vid tanken att jag och Doris aldrig kommer tävla i vår jävla lydnad som vi ju var helt jävla tävlingsklara med och är anmälda och allt. Doris är bara inte samma hund längre och tanken på att hon kommer få pensioneras innan hon ens fyllt två känns rätt realistisk nu. Hon är en glad hund men generellt mycket tröttare, hon galopperar inte fram som hon brukat utan travar i högst moderat tempo och man märker att hon blir trött mycket snabbare. Hon tycker om att göra tricks och sånt inomhus men har inte alls samma behov av träning och är inte sådär uthållig som hon var förr då hon kunde hålla stenhårt fokus hur länge som helst.

Så vårt liv har blivit mycket, mycket mer inaktivt. Därför finns det inte mycket att skriva om här. Vi promenerar nån timme och dagen och Doris får hämta nån grej då och då och leta lite och vi tränar lite vardagslydnad och sånt, men det är inte direkt spännande.

Det kan ju vara så att en av oss bara börjat tycka att träningen är tråkigare och sen smittat ner den andra, att lusten och orken kommer tillbaka, men jag räknar inte med det. Jag har accepterat tanken och är inte ens jätteledsen för det, även om jag såklart blir galet ledsen när jag tänker på att min flicka kanske redan har ont, att hon kommer få ett kortare liv än jag skulle önska och för att hon inte har den energi som jag vet att hon älskade att ha innan. Men så länge hon generellt är en glad hund så är allt ändå ok.

Min plan är ett tillskott till familjen (inte bebisar alltså, utan en hund till förstås) så fort jag har pengar och Emil tillåter det. Kanske blir det en valp, kanske en omplacering, allt beroende på omständigheterna. Jag vill iallafall ha en aktiv hund som jag kan springa och powerwalka med regelbundet, träna agility och lydnad och kanske bruks och göra allt med. 

Jag har inte av-anmält oss från tävlingen än. Det finns ju en liten chans att det vänder och hon vill träna igen. Vill hon bara det så gör det ju inget om inkallningen är lite långsammare och sånt, bara jag märker att hon tycker det är kul.

Så ligger det till. Det är inte kul men jag har accepterat det. Bloggen kommer nog uppdateras mycket sporadiskt ett tag nu framöver, för det finns inte mycket att skriva om här just nu.

Sänder allt stöd och kärlek till Oskar som har fått diskbråck i nacken och ligger hemma och förhoppningsvis vilar sig frisk igen. Vill ni läsa mer om honom så kolla här:http://ondskanondskan.blogspot.com/