terrortax

Ja, den här bloggen har väl kanske tappat sitt sting lite och det gäller även dess huvudpersoner. 

Jag har allvarligt börjat vänja mig vid tanken att jag och Doris aldrig kommer tävla i vår jävla lydnad som vi ju var helt jävla tävlingsklara med och är anmälda och allt. Doris är bara inte samma hund längre och tanken på att hon kommer få pensioneras innan hon ens fyllt två känns rätt realistisk nu. Hon är en glad hund men generellt mycket tröttare, hon galopperar inte fram som hon brukat utan travar i högst moderat tempo och man märker att hon blir trött mycket snabbare. Hon tycker om att göra tricks och sånt inomhus men har inte alls samma behov av träning och är inte sådär uthållig som hon var förr då hon kunde hålla stenhårt fokus hur länge som helst.

Så vårt liv har blivit mycket, mycket mer inaktivt. Därför finns det inte mycket att skriva om här. Vi promenerar nån timme och dagen och Doris får hämta nån grej då och då och leta lite och vi tränar lite vardagslydnad och sånt, men det är inte direkt spännande.

Det kan ju vara så att en av oss bara börjat tycka att träningen är tråkigare och sen smittat ner den andra, att lusten och orken kommer tillbaka, men jag räknar inte med det. Jag har accepterat tanken och är inte ens jätteledsen för det, även om jag såklart blir galet ledsen när jag tänker på att min flicka kanske redan har ont, att hon kommer få ett kortare liv än jag skulle önska och för att hon inte har den energi som jag vet att hon älskade att ha innan. Men så länge hon generellt är en glad hund så är allt ändå ok.

Min plan är ett tillskott till familjen (inte bebisar alltså, utan en hund till förstås) så fort jag har pengar och Emil tillåter det. Kanske blir det en valp, kanske en omplacering, allt beroende på omständigheterna. Jag vill iallafall ha en aktiv hund som jag kan springa och powerwalka med regelbundet, träna agility och lydnad och kanske bruks och göra allt med. 

Jag har inte av-anmält oss från tävlingen än. Det finns ju en liten chans att det vänder och hon vill träna igen. Vill hon bara det så gör det ju inget om inkallningen är lite långsammare och sånt, bara jag märker att hon tycker det är kul.

Så ligger det till. Det är inte kul men jag har accepterat det. Bloggen kommer nog uppdateras mycket sporadiskt ett tag nu framöver, för det finns inte mycket att skriva om här just nu.

Sänder allt stöd och kärlek till Oskar som har fått diskbråck i nacken och ligger hemma och förhoppningsvis vilar sig frisk igen. Vill ni läsa mer om honom så kolla här:http://ondskanondskan.blogspot.com/

Fan, jag vet inte vad det är med min hund. Vi var på kursen idag och platsen gick helt perfekt, trots störningar både från hundar som reste sig upp (med tillhörande skällande av deras mattar) och att jag kröp fram till henne. Tandvisningen gick också prima. Sen gick hon i baklås helt. Sackade efter och la svansen mellan benen och såg helt beklämd ut. Jag fattade inget. Blev rädd att hon fått diskbråck eller nåt så som hon svansade runt och såg ynklig ut. Ville bara sitta i mitt knä.

Sen gick vi undan lite och jag försökte testa olika saker för att se hur hon betedde sig och helt plötsligt var hon helt som vanligt igen och helt på, gjorde ingångar på löpande band och jag tänkte det var för att vi kommit iväg från de andra hundarna (som alla är stora och idag ovanligt stimmiga). Men sen efter en stund så blev hon sådär igen, rörde sig i slow motion och blev extremt låg. Som att hon hade ont eller var rädd. Jag kände mig lätt gråtfärdig och visste inte vad jag skulle göra.

Sen lossnade det igen och jag bestämde mig för att bara leka lite och ha kul och åka hem och hoppas att det lossnade. Nu var hon helt på och sprang som en galning och kastade sig efter pipleksaken, hoppade hinder och allt. Jag har ingen aning om varför hon betedde sig så konstigt, alla sa att hon inte var lik sig. Här är olika möjliga skäl:

1. Hon var trött, har lekt med Kina hos dagmatte hela dagen. Kanske även att hon var bajs- och kissnödig, hade inte hunnit rasta henne ordentligt innan för vi var sena och jag ville vara med på platsen

2. När vi var i Hörby sist så råkade jag sparka till henne så hon skrek till i fria följet, vilket gjorde henne låg  ett tag och sen som vanligt igen, hon kanske kopplar ihop fria följet med något otäckt efter det

3. Rädd för de andra hundarna eller kursledarna

4. Har tröttnat på att träna över lag och på ettans moment i synnerhet

5. Hon har ont, hon är mer trött och blir lättare trött överlag nuförtiden än för nåt halvår sen. Mycket mer ojämn i träningslusten.

6. Hon känner på sig att jag anmält oss till en tävling och vill sätta käppar i mitt hjul. Nejdå, jag skojar bara.

Hur som helst så kändes det jäkligt deppigt. Jag är rädd hon har ont och det känns så tradigt att hon inte är lika glad i att jobba längre. Jag vet inte vad vi ska göra nu riktigt. Sen vi kom hem så har hon bara sovit och sovit så hon var kanske bara väldigt trött. På fredag är det träningstävling och då jäklar ska hon få sova och ha tråkigt hela dagen innan.

Katastrof! Min klicker är borta. Jag är helt handikappad! Hur lär man sin hund nåt nytt utan klicker? Jag vet inte längre. Som tur var kunde jag låna kursledar-Helen’s klicker igår på kursen (som förövrigt gick utmärkt, Doris gjorde sjukt snygga ställanden som impade på kursledarna, låg som en klippa i platsen trots hundra minuter (nästan), matte på fullt avstånd, hund som sicksackade emellan och hundar som studsade upp osv).

Har klickern inte dykt upp imorgon så får vi tusingen knata till djuraffären på st. knut för detta håller ju inte. Och extraklickern har jag gett bort också. Livet är verkligen svårt nu!

I morse vaknade jag med fruktansvärt ont i ryggen. Ringde till Emils mamma Bibbi och lipade och sen till kiropraktor och fick tid halv tov. Bibbi skulle komma vid tio och hjälpa mig upp ur sängen och ta ut Doris. Sen somnade jag, otroligt nog, om och vaknade kvart i tio och märkte att det värsta hade släppt. Bibbi var dock redan på väg så hon tog ut Doris en liten kisserunda och passade henne när jag gick til kiropraktorn.

Kiropraktorn hittade muskelspänningar och låsning som hon trodde berodde på att jag har dålig hållning, tittar för mycket fram och ner med huvudet, särskilt när jag går med min lilla korv. Sen sitter jag för mycket med datorn i soffan också=gamnacke de luxe. Så nu är det skärpning på den fronten, bara måste få bättre hållning.

Hon masserade mig, knäckte och tryckte här och var och gav mig lite råd hur jag ska träna och röra mig. har fortfarande skitont men det kommer förhoppningsvis släppa nu efter hand.

Som tur är har Doris idag bestämt sig för att vara världens tröttaste hund. I morse när jag kved och grät så  tittade hon bara lite irriterat på mig, suckade och kröp längre ner under täcket. Det var skönt att ha en liten varm tax mot den onda ryggen. När Bibbi kom så sov hon hela tiden, medan Bibbi läste tidningen, och sen jag kom hem har hon sovit ett tag på sin säng, ätit ett grisöra som hon först gömde i soffan och nu ligger hon djupt nedgosad i yllefilten på soffan. Så himla skönt! Blir en kortare runda snart, på kanske 30 minuter, mer orkar inte jag, så jag är så himla tacksam att vi lyckades tajma oss så bra, Doris och jag. Igår kväll var vi ju på kurs så Doris är nog sliten sen dess: massa intryck, massa koncentration och massa bus och lek.

Åh nej. Doris har börjat yla och skälla när hon är själv igen. Det har gått så HIMLA bra de senaste månaderna att jag låtit henne ligga på sin favoritplats i hallen när jag lämnat henne istället för att stänga in henne i sovrummet och det har verkat gå bra, har inte hört nåt yl och hon har sovit gott när jag kommit hem.

Så nu skulle jag springa ner och köpa tvättmedel och hämta lite böcker jag beställt, vad hör jag då när jag kommit ner med hissen om inte en hund som ylar och skäller. Eftersom jag tycker det är olidligt att höra både för mig och grannarna går jag upp och går in. När hon lugnat sig så stänger jag in henne i sovrummet och går igen. Hör i trappen ett distinkt bankande, tänker att nån bygger om eller nåt, men så hörs ylen vid dörren igen. Det var Doris som bröt sig ut. Går upp igen och stoppar in henne utan att säga nåt och nu sitter jag här och Doris sitter inne i sovrummet och småpiper. Tillbaka där vi var i somras. Satans skit. Jag kan verkligen inte missa föreläsningen imorgon. Och jag måste ju ha det där tvättmedlet nu! Jag fattar inte varför hon blivit såhär nu igen helt plötsligt. Satans skit.

–nån timme senare—

Efter att ha försökt ramma grinden med sitt eget liv som insats gick jag ut och röt till på skarpen åt henne. Då sansade hon sig och gick och la sig och var lugn. Efter ett tag fick hon komma ut och nu känns allt som vanligt, utöver ett lätt ihållande knip i min mage. Doris är lika glad och obekymrad och jag hoppas (även om jag inte tror) att det där bara var ett tillfälligt infall. Ska testa att sätta in henne sen igen, försöka ordna hundvakt imorgon för säkerhets skull och sen jobba hårt på detta i påsk. Nåt har jag iallafall lärt mig: ändra inte på ett vinnande koncept.

ps.tvättmedlet räckte precis. puh.

–uppdatering på följetongen—

Nu har vi varit ute och nu när jag skulle ner för att hämta tvätten så satte jag in henne igen för att se hur hon reagerade. Hon la sig snällt i sin korg och såg lugn ut och jag riggade grinden och hämtade gottis och pysslade lite och sen gick jag ner. Stannade i trappan och det var tyst och lugnt, hann precis tänka att det nog var en engångsföreteelse när jag hörde brakande och skällande igen. Modet sjönk och jag gick enr och hämtade tvätten. När jag kom upp typ 5 min senare skällde hon fortfarande, men mindre hysteriskt. Väntade ett tag till det varit lugnt en stund innan jag gick in. Ignorerade henne helt och hon kved lite men gick sen och la sig lugnt och har sovit sen dess.

Vet inte vad jag ska tro. Antingen så har hon gjort såhär hela tiden, först ätit sitt godis och då varit lugn (under tiden har jag tjuvlyssnat och i godan ro gett mig av), sen skällt och stressat och sen gett upp och gått och lagt sig och somnat. Det finns saker som indikerar på detta, tex. att hon ju faktiskt tagit sig igenom grinden ibland (vilket kräver en hel del kraft) men också saker som inte tyder på det  tex. att saker framför dörren legat orörda trots att hon varit lös i hela lägenheten.

Kanske hände något igår när hon var själv? Kanske är det ett tillfälligt infall? Kanske har hon ont?

Men just nu känns det faktiskt mest troligt att hon alltid gjort såhär och då är ju frågan om hon mår mycket dåligt över det eller om det ändå är ok. Jag vet inte. Jag tror jag får ta mig samman och fråga grannarna om de hört nåt. En sak är säker, under ledigheterna nu så blir det träning på denna fronten. Imorgon vet jag inte vad jag ska göra. Hundvaktspatrullen är upptagen. Suck och pust.

Gah, ibland känns det som att ha hund är lika med oändliga utgifter hela tiden!

Har just betalat försäkringen (ca 1500) och privatträning hos hundsysslarna (360) och planerar nu för närmsta framtiden kiropraktor (400 per besök), en ny sele (ca 300), lydnadskurs (500), tävlingslicens (ca 500), återbesök hos hundsysslarna (360) och ev viltspårskurs (500). Sen behöver jag en spår lina (nån hundring eller två) och sen kommer ju varje lydnadstävling kosta ca 150 kronor. Tillkommer då bensinkostnaden för alla resor till höger och vänster. Jag får nog sälja Doris så jag har råd att betala allt…

Idag ska jag åka till Linköping och gå på min mormors 80årskalas. Doris får ha hussetajm. Nu ska vi gå ut en riktig långis innan jag åker. På återseende.

*Tillagt efter promenaden*

Jaha, då får jag lägga till boll med snöre (ca 50 kr) på listan då, lyckades kasta upp den nya fina i ett träd i parken idag och högt också. Stod länge med diverse långa grenar och petade utan att nå. Folk tittade på mig som att jag var helt dum i huvudet när jag kom asandes på femmetersgrenar som jag försökte nå med och hade en galen tax hängandes i andra änden av grenen. En jättelång tjej försökte också, men nådde inte heller. Doris tyckte dock det var superlivat, hon var helt galen i att få tag i dessa jättegrenar och få döda dem. Nåväl.

Först ut ett par bilder från förra söndagen faktiskt, lite sent påkommet. Emil hade fått ett nytt objektiv till kameran som han var tvungen att testa.

Vera och jag ertappas med intimt hångel och sen en riktigt fin porträttbild på Vera.

I övrigt har vi det lite trögt just nu. Jag har slutspurt på höstterminens kurs oc har inte riktigt haft tid med nåt känner jag. Vädret är grått, vi kämpar fortfarande med samma moment som alltid (tur för den satans apportbocken att vi inte har nån öppen spis hemma) och inget känns riktigt kul. Har varit lat och träffat hundkompisar för att motionera min hund istället för att träna.

Men jag hoppas nästa vecka ska bli lite av en nystart. Kommer ha mer hemmastudier och ett glesare schema så planerar åka till klubben och skogen lite oftare, få ut den satans tummen! Ska se om jag kan damma av min kära träningsgrupp som legat i ide nu i vinter, berhöver verkligen lite input och inspiration. Tips och råd emottages tacksamt!

Just hemkommen från unghundskurs, sur och ledsen och arg och besviken. Idag hade vi ännu en annan ledare, för vikarien vi brukar ha, som jag gillar, hade inte fått info från den ordinarie som är sjuk än om att hon var sjuk än, så vi fick haka på en annan unghundskurs som kör samtidigt.
Först skulle vi öva linförighet (eller nåt ditåt) och Doris gick jättefint. Han sa att vi skulle skoja och stoja eller göra vad som krävdes för att hundarna ska hålla sig vid sidan, men Doris gick ju fint även utan stoj och skoj, så jag gick strikt och tittade framåt. Så gnällde han för att vi inte stojat och så sa jag att det behövdes inte för vår del, men om han gärna ville kunde jag stoja som tusan, så sa han att detta var en unghundskurs och att det var för höga krav att ställa att hunden skulle gå fot, min hund var inte mogen för det och yadayada.
Sen skulle vi helt plötsligt öva ställande och läggande under gång och det var minsann hundarna mogna för, trots att jag tycker det är ett mycket svårare moment, särskilt när man sätter ihop dem och gör dem i grupp. Doris vägrade dagen till ära att ligga ner, hon la sig typ två sek och sen upp igen, jag höll på att bli tokig. Tyvärr blev jag arg och röt och gormade åt henne och då blev allting dubbelt så illa, för då vill hon ju inte stanna sen utan bara fjäska.
Sen började kursledare prata om att han inte gillade godisbelöning och klicker och argumentera med mig ang. klicker och jag kände bara att jag inte orkade, att jag inte var där för att argumentera. Jag hatar att bara stå i tjugo min och lyssna, jag vill ju träna.
Ja, allt gick åt skogen iallafall, jag var trött och sur, Doris dito. Fotgåendet gick egentligen jättebra, men det hann jag ju glömma när hon vägrade ligga och ligga var typ allt vi gjorde. Efteråt på väg till bilen tränade jag läggande under gång så som vi brukar göra: glatt, går långsamt, kastar godis och klickar när hon lägger sig och bara inget om hon inte gör det. Sen kändes det lite bättre, hon la sig mycket bättre. Men sen var det rödljus och dumma radiopratare hela vägen hem så jag hann surna till igen.

Förra veckan bestämde jag mig för att ta semester från lydnaden, kändes som vi traggade lite för mycket och att hon inte tyckte det var kul, men nu känner jag att jag fått äta upp det. Ska bara försöka träna roligare och inte varje dag och olika långt varje gång, ibland kort, ibland längre med pauser. På onsdag är jag ledig från skolan (utöver hemstudier) och då ska vi ha ett positivt och kul träningspass.

Idag åkte jag och Doris ut till Hööks och köpte ett lite för stort regntäcke till henne och ett par sommarridskor till mig. Inte för att jag direkt rider, men man vet aldrig när man tar upp den gamla hobbyn igen och de kostade bara 80 kr för det ar halva reapriset. Tanken var att köpa ett par rejäla vinterridskor/stallskor och jag hittade ett par perfekta, men de fanns bara i en lite för liten storlek så jag avvaktar. Vintern verkar ju hålla sig på mattan i alla fall i ett par veckor till.

Efter detta svängde vi förbi på oxie bk eftersom vi ju ändå var i krokarna och tränade lite. Började med hoppet som gick alldeles utmärkt med hyffsat tjusiga ingångar. Testade tom. ett klass II-hopp, uthoppet klarar hon fint helt utan hjälper och när hon hoppat blev hon så paff när jag hojtade sitt att hon satte sig, förvisso lite snett. Sen hoppade hon fint tillbaka igen och satte sig vid sidan, förvisso lite snett, men sånt kan man inte gnälla över på det här stadiet, snarare jubla och kasta bollar över.

Sen blev det lite sedvanlig inkallning, testade att korta ner avståndet till ungefärligt tävlingsavstånd och hon höll lika fin fart ändå. Sen testade vi oss på platsliggning, något vi inte direkt övat på i den här formen och hon låg fint i 2×1 minut. Ska förlänga tiden succesivt, är övertygad om att hon hae klarat mycket längre idag men man ska ju inte pusha lyckan liksom.

Efter hand som vi fortsatte träna började jag få allt mer mensvärk och ju mer den växte desto mer ofokuserad och lättirriterad blev jag så tillslut fick förnuftet segra över envisheten (“har vi åkt hela vägen hit för att träna typ en halvtimme? Icke!”) och jag packade in oss i bilen igen.
På väg hem blev mensvärken bara värre och värre och jag blev en rätt överhängande trafikfara, helt vimmelkantig men samtidigt väldigt målmedveten, hem skulle jag och det snabbt! Biten från garaget och upp var jag helt groggy, Doris fick komma efter bäst hon ville, jag la all fokus på att ta mig in utan att svimma. Kände hur allt blod lämnat ansiktet och kallsvett bröt fram på ryggen. Såg ut som ett spöke i hissen upp.
Ragglade in hemma, drog av mig alla funktionskläder, kastade ut halva badrumsskåpet och svepte en halvupplöst Citodon. Sen låg jag framför tvn och gnällde samtidigt som Oprah visade upp äckliga binikemaskar i tv. Först rantade Doris runt och roade sig med mina tofflor och sin röda boll, men sen somnade hon på min mage. Vem behöver en varm vetesäck när varm terrortax?

De sista dagarna har jag varit världens tråkigaste och mest oinspirerade matte/dagmatte och att det bara har varit grått och regnigt ute har knappast gjort saken bättre. Till på köpet drog jag upp mitt onda knä igår.

Har iallafall masat mig ut på 1,5 hs promenix i pildamsparken idag inkl. röj för hundarna i hundrastgården, men nu kinkar mitt knä rätt rejält.

Nästa vecka åker iallafall den här lilla familjen på semester upp till stugan igen och då ska det bli bättring, då jäklar ska det tränas och gosas och förhoppningsvis badas lite också.

Sen när jag kommer hem ska vi börja unghundskurs. Önskar vi kunde börja en riktigt lydnadskurs också/istället, det skulle vara så himla bra för oss att få hjälp+organiserad träning en gång i veckan. Håller på och jiddrar med de olika brukshundsklubbarna i regionen för att se om vi får börja där senare i höst. Oxie verkar nästan omöjligt att ta sig in på, de har bara inskrivning en ynka dag (som jag missade) och till Oskars matte sa de att man inte får gå kurs där om man inte gått valp/grund- och fortsättningskurs där och det har jag varken lust, tid, ork eller pengar till att göra. Annars tycker jag de verkar ha en mycket vettig grundsyn på hundar och träning. Ska kolla upp Lomma och Burlöv tror jag, annars får jag hoppas att Limhamns lydnadskurs är bra. Sånt är ju så himla svårt att veta och man har ju inte lust att slösa bort massa pengar och många veckors träning på en dålig kurs.

Idag regnar det, till Doris enorma missnöje. Hon vägrar sätta tassen utanför dörren, utan man får bära henne bort till ett stort träd där hon snabbt kissar och sen springer hem.

Så idag blir en seg inne dag. Som tur är har Doris fått en ny leksak som nu får veta att den (inte) lever.

Här är några mysbiler på mig och Doris från igår:

Doris verkar vara olycksförföljd: först gick en klo av, sen fick hon kala fläckar i pälsen (demodex?), nu haltar hon och idag fick hon en fästing och när jag skulle ta den så fastnade huvudet. Jag blir tokig! Och alltid lyckas vi pricka in våra akuta veterinärbesök med storhelger.

Jag antar att det är den gode Herr Jante som vill att vi ska lära oss en läxa: “Köp aldrig en billig hund som inte har ordentliga papper”. Jag vet! Jag vet att man inte ska det! Men det var ju Doris!
Jag har lärt mig en läxa, jag har lärt mig många, snälla Herr Jante, så du kan låta oss vara nu! Jag ska aldrig igen köpa en hund som inte har stamtavla, inte dolda fel-försäkring, som inte ens är veterinärbesiktigad eller vaccinerad. Jag lovar! Men nu är det gjort och jag kan verkligen inte ångra det. Den som tror man kan ångra en sån sak har inte träffat Doris.
Doris har ett helt fantastiskt psyke, hon är precis den hund jag vill ha! Hon är gosig och mysig, busig och glad. Hon är kontaktsökande och lydig, men ändå självständig och modig.

Ja, jag hoppas allt det här kommer reda ut sig nu snart, visa sig att det inte var nåt farligt, så jag kan bekymra mig över mer triviala saker såsom att jag inte har några pengar eller att min hals gör ont.

—-

Här är några lite muntra bilder på husse och Doris, för att lätta upp ett i övrigt deppigt inlägg.

Igår var en grå och regnig dag och Doris uppskattar inte sådana dagar. Hon ligger helst inne och sover hela dagen. Vilket hon också gjorde igår.
Jag var lat och lät henne sova istället för att aktivera henne inne eller leka med henne. Men det fick jag ångra i natt.

På sista tiden har hon sovit jättebra, oavsett vad vi gjort på dagen, alltså också efter mer inaktiva dagar, men inatt vaknade hon hundra gånger och pep och krafsade på gallret till sin transportbur som hon sover i och ville ut. Vid fyra ungefär fick hon komma upp och sov då snällt ett par timmar, men blev sen rastlös och började stöka runt, ändra sovställning en gång i minuten, böka med täcket: inget var bra.
Vid åtta gav jag upp och släppte in henne under täcket, bästa stället tycker hon, men jag tycker hon är ett litet element, alldeles för varmt såhär års. Då lugnade hon sig, la sig på min mage men kunde icke somna om.

Så jag masade mig upp och så gick vi ut en lång stund.

Nu ligger hon här och låtsasvilar, alltså hon ser trött ut och dåsar på sin filt, men jag vet att hon bara vill busa. Jag ska gå och se om jag kan lura i henne lite frukost innan buseriet brakar loss.

—

Här är några bilder från senare på dagen när vi gick till drottningtorget och åt glass:

Mys med matte.

Man är väl tax!