terrortax

Vi började dagen idag med att åka ut till kiropraktorn. Doris tyckte det var ganska läskigt där idag, men annars gick det bra. Hon hade en del spänningar men inte så farligt, nästa gång vi ska dit är om två månader.

Sen åkte vi till Svedala. Vi började på brukshundsklubben. Jag blev lite stressad av att det stod på grinden att det bara var klubbens medlemmar som fick vistas där, men de måste väl mena SBKs medlemmar? Jag trodde man fick träna på alla SBKar om man är med där. Hur som helst så gick vi in och tränade igenom alla moment, i stort sett tävlingsmässigt men gjorde lite baklängeskedjning på vissa moment för att “värma upp”. Ville göra en liten check och sen var vi ligger. Jag har börjat introducera externbelöning, något Doris uppskattar mycket. Allt blir så mycket godare i en liten skål man inte får röra förrän man varit duktig. Särskilt kattmat. Doris blev helt tokig när jag plockade fram en liten påse kattmat som jag portionerade ut. Doris blev lite distraherad av skålen ibland och kunde släppa blicken mitt i fria följet, stanna och vädra åt skålen till, men det är säkerligen bara en träningssak och allteftersom hon började fatta dealen så gick det bättre.

Över lag gick momenten bra. Fria följet var hon helt okoncentrerad i pga. gotteskålen men då hade jag inte värmt upp henne alls. Så efter vi kört lite med godis i handen så gick det fint även utan. Idag låg hon emellanåt ett halvt steg före mig, men eftersom hon oftast hellre ligger ett halvt efter så hade jag ganska mycket överseende med detta. Hon var överlag extremt på och pigg som tusan. Tom. apporten gick rätt bra, bäst hittils och min nya taktik verkar funka rätt bra. Hade det varit tävling idag hade vi nog inte fått första pris men iallafall inte gjort bort oss helt. Jag ska träna in externbelöningen mer och jobba på svagheter fram till tävlingsstart och väl där måste jag tänka på att värma upp henne ordentligt.

Efter nån timme åkte vi och ställde bilen vid skolan jag skulle till sen och sen gick vi en rejäl promenad i vårsolen. Doris var på toppenhumör och allt var härligt.

Idag tänkte jag göra på det bekväma, men inte lika trevliga, viset som wordpress vill att man ska göra. Så här kommer alla bilder från idag i en klump, ni kan klicka på dem för att se större bild

Idag packade jag in Doris och bonushunden Vera i bilen och hookade upp med Anna och Kina, Gaby och Ani och Emma och Nemo för att åka ut och spåra i Måryd. Ingen av oss hade direkt spårat innan så det var spännande.

 

Anna och Kina får sällskap av en liten tax som hoppas på att hitta nåt gott i Annas väska.   

 

Doris poserar i trädgården.

Vi gick en sväng medan spåret låg till sig. Ani tyckte att Emma verkade vara sugen på lite lydnadsträning.

Kaffepaus och sen på spåren.          Doris ser avundsjukt på när Kina går iväg till sitt första spår.

Vi hade lagt tre spår per hund, två kortare spontanspår och varsitt godisspår. Vi började med spontanspåren och de funkade hyffsat för oss allihopa även om vi lärde oss vissa saker, tex. att man måste ha tunga saker som startmarkör så de inte blåser iväg, att inte lägga spåren för nära varandra, att titta framåt inte på hunden, att inte lägga för korta spår så de tar slut när hunden just kommit igång/hunden får vittring på belöningen och rusar dit direkt (gäller särskilt Doris som nog trodde vi pysslade med uppletade som vi brukar göra). Tror hundarna kommer gå bättre när vi gjort detta ett par gånger, utom Nemo då som fattade precis vad han skulle göra och såg direkt besviken ut när han hittade belöningen-då var det ju slut på det roliga spårandet!

Så slutligen tog vi godisspåren. Nemo var först ut och sket totalt i godiset och gick rakt till målet, sen var det Kinas tur och hon tog istället Nemos spår och åt hans Frolic med fröjd. Doris, som gick ut sen, var ofokuserad på sitt spår och stretade åt Kinas håll till. Jag lät henne efter en stund gå dit och hon gick Kinas spår väldigt bra och kom fram till Annas generösa belöningshög och festade en bra stund, helt lyrisk. Ani i sin tur plockade Doris spår, så det tyder på att vinden låg på rejält från sidan, eftersom alla hundar tog spåret till höger om sig. Vera var sist ut och hon var den enda som noggrant följde sitt eget spår, hon var så långsam att jag blev otålig på att vänta och gå superlångsamt, men jag försökte hålla mig i skinnet. Avslutet hade jag slarvat bort så när jag tyckte det rimligtvis borde vara där nånstans så drog jag upp en pipleksak istället och belönade som tusan, till Veras hyperglädje.

På godisspårsfronten har vi lärt oss att våra hundar (inte Nemo) nog kan höja motivationen genom godis, men att de ska ligga mer sällan och vara i större bitar än våra små smulor och framförallt att markera ut slutet ordentligt!

Veras godisspår och Doris dito.

Emma och Nemo efter sitt andra spår.               Kina, Vera och Nemo väntar medan jag och Doris spårar.

Anna och Kina på första spåret.

Efter allt spårande åt vi uthungrade mattar vår matsäck medan Ani och framförallt Nemo noggrannt gick över den stora gräsplanen där vi lagt godisspåren i jakt på varenda köttbullesmula.

Doris och Vera roade sig på sitt sätt.                  Hundarna letar snask.

Sen avslutade jag, Gaby och Emma med en platsliggning. Doris låg stabilt i sina två minuter, jag stod på fullt avstånd och allt gick som smort. Fick visserligen säga “ligg” två gånger innan hon la sig (ouppmärksam), belönade även extra när jag kom tillbaka, innan jag satte henne. Är iallafall mycket nöjd med henne, hon låg jättebra. Finns en liten videofilm från platsen, men eftersom det är det absolut minst actionfyllda hundsportsmomentet ever låter jag er slippa se den. Ska dock lägga upp en kul på hundarna när de busar nån dag.

Doris och Ani ligger som de lydnadsstjärnor de är.

Hela gänget innan hemfart! Tack för en toppendag tjejer!

ps. Vet inte varför de sista bilderna+Kinas spårbild blivit så små, ska se om jag kan fixa det imorgon. De har uppdaterat wordpress som jag använder för bloggen och detta inlägg tog säkert två timmar att posta innan jag listade ut det nya systemet. Orkar inte bråka med det mer nu, läggdags!

 

Idag ringde Emil och meddelade att det verkar som vi har köpt ett hus. Jag var ute i parken med Doris och fick lätt andnöd och svindel mm.

SÅ JÄVLA LÄSKIGT! Att ta såna här stora beslut alltså. Jag HATAR såna här stora beslut.

Vi var och tittade på huset i förra veckan och jag älskade det direkt. Det var bara typ två andra par på visningen och de var tydligen inte intresserade och säljaren sa att om vi ville ha det så fick vi det, annars skulle de sätta ut det till fler visningar osv. Vi la ett bud på 70 000 under utgångspris och fick idag beskedet att de godtog budet.

Vi har tittat på ett par hus tidigare och lagt bud på ett par, men ja, det ju aldrig gått vägen så det har aldrig känts så verkligt. Det gör det inte nu heller iof. men det ÄR tydligen verkligt.

Fördelar:
-Egen trädgård som man kan sola i, släppa ut Doris i, träna Doris i och odla örter, frukt och grönsaker i
-Badkar!
-Ett pyssel- och gästrum
-Mer plats
-En källare där vi efterhand kan bygga upp ett hemmagym
-Egen tvättstuga
-Två toaletter
-Nära till stan för att vara ett hus (typ 5-10 minuter härifrån på cykel)
-Möjlighet att bygga ut, göra om, inreda källaren och göra jättefint

Nackdelar:
-Längre till stan, gymmet, skolan, mataffär, hundvakter, parken, extrajobbet och kompisar (utom min bästa kompis som det faktiskt blir mycket närmare till)
-Vi måste flytta ifrån vår fina lägenhet
-Det finns ingen sån fet walk-in-closet som jag har nu
-Massa att fixa och dona med (dock inget akut som måste göras)
-Massa ansvar

Bilder:

Huset framifrån…

…och bakifrån:

PS. Huset ska givetvis besiktigas och sånt innan allt är hundra klart. Men ändå.

Idag har vi varit och träffat Anna från hundsysslarna för att få lite hjälp med Doris människofobi. Jag har sovit superdåligt inatt och drömt mardrömmar om detta, inte för att jag egentligen var nervös för vad hon skulle säga, men för att jag var lite osäker på var det låg och ja, jag vet inte, jag var väl lite nervös iallafall.

Hon var i alla fall jättetrevlig och duktig. Först berättade jag lite om Doris och hon tittade lite på henne, hon tyckte hon var lite stel i nacken och jag fick känna över ryggraden (eftersom hon inte ville tränga sog på Doris allt för mycket) och kände att hon var lite varm precis längst ner i nacken och hon sa att hon antagligen har lite ont där. Hon visade vilken typ av sele vi bör använda och vilken vi inte bör använda och sa att det inte var konstigt att hon hade ont i nacken pga. hennes missbildning. Hon rekomenderade en hundkiropraktor som jag ska boka tid hos så fort jag får att i henne.

Sen gick vi ut och hon visade hur jag skulle jobba med Doris för att få henne att få mer förtroende för människor. Anna satt på knä och varje gång Doris närmade sig så klickade jag och successivt så pussade hon tom. Anna i ansiktet (bet henne tom. lite kärvänligt i näsan en gång) och det gick jättebra. Dock blev det läskigt varje gång hon försökte röra vid Doris med handen och hon sa att Doris tyckte händer var jobbigt.

Efter ytterligare lite nötande så gick även händerna bra och Anna trodde inte det skulle vara omöjlgit att jobba bort det värsta av Doris rädsla. Hon sa att hon var en social hund i grund och botten, men som genomgått något trauma i unga dagar. Hon lovordade också Doris mycket, att hon var så duktig och så snygg! Det var ju inget nytt förstås!

Doris hann också gräva en rejäl gropp, springa runt och skälla som en tok på hästen som gick i hagen brevid och jag hann ställa tusen frågor medan vi väntade på att Doris skulle ta nåt initiativ till att närma sig Anna.

Vi bestämde att ses igen om ungefär tre veckor, och innan dess skulle jag ha tränat på detta viset med minst tre personer som hon inte känner väl, så nu letar jag med ljus och lykta efter någon som kan tänka sig att sitta helt still och inte titta för mycket på henne, röra henne eller prata för mycket med henne i en timme. Jag utlovar belöning!

Efter detta åkte vi en sväng till havet och promenerade och sen tillbaks till stan. Doris fick vara hos sin käraste kompis Kina och jag gick en vända nere på stan, uträttade några ärenden och shoppade lite. Imorgon flytta Kina och hennes trevliga matte och husse äääända ner till västra hamnen, en stor sorg! Men vi planerar såklart att åka och hälsa på, så helt kommer de inte undan oss!

(obs, gammal bild)

Vi kommer sakna er!

*uppdaterat med korrekta bilder, det hade visst hoppat runt lite*

Igår lyckades vi faktiskt klämma in ännu en underbar solskenspromenad vid Saxtorpssjöarna, trots att det i allmänhet var en hysteriskt stressig dag. Jag tänkte först testa andra sidan motorvägen men där var otrevliga hund-fientliga skyltar överallt så jag tvärvände och åkte till samma ställe som sist. Det gjorde jag rätt i, för när vi gick öven backkrönet längst bort så var där ljuvlighet i hur stor mängd som helst. Jag låter bilderna tala för sig själva (med assistans av mina bildkommentarer dårå).

I väntan på bussen ut till Lödde. Doris är spealist på att åka buss och väntar otåligt på att få gå på.

“Fasiken va det luktar intressant här nere…tur att jag är superbäst på att gräva”

“Jag blir alltid så sugen på godis när jag tänker på matte.” Liten tax i stor värld.

Högt gräs är bra styrketräning för små taxben.

Otrevliga skyltar och otrevliga bilar dödade inte vårt goda humör, även om vi faktiskt vände vid den där dumma skylten.

Ännu en dum skylt, men den här sket vi faktiskt i. Jag såg inte lösgående djur, kände att vår inkallning höll ifall något skulle dyka upp och vidden framför oss lockade bara för mycket. Såg senare andra lösa hundar och en stor öppen grind, så jag känner att mitt beslut var befogat.

Kan nån motstå detta?

Det var tusen kaninhål överallt men Doris lät dem vara. När vi gick ur den enorma hagen på andra sidan kom vi in i en ljuvlig björkskog.

Det kändes tryggt med dessa markeringar mitt ute i obygden och de väckte min nyfikenhet. Vi styrketränade lite i omgivningarna runtomkring (nedfallna stockar, kliva över saker) och vände sen om igen, den här biten får vi utforska en annan dag.

Vi hittade en perfekt sandhög som man kunde rejsa upp och ner på, eller mer rejsa upp och försiktigt ner med för kort taxben.

Sen kom vi tillbaka till den kära sjön igen och allt var fortfarande ljuvligt.

Lördag:

Först jobbade jag på friskis, såhär glad blev min hund när jag kom hem. Mamma tyckte jag var grym som ignorerade henne så, när hon såg filmen, medan jag tycker att jag ignorerar henne för lite.

Sen åkte vi till mina föräldrar och gick ut och gick och åt sen supergod gryta.

Husse ur Dorisperspektiv

Söndag:

Först var Doris och jag ute en timme på förmiddagen, sen åkte vi till Emils föräldrar. Medan jag gick och tränade gick Emil och Bibbi ut med jyckarna. Emil filmade en jättelång film från stranden där Doris grävde och grävde och Vera sprang efter pinnar:

(Kan nån ana att husse köpt en videokamera?)

Idag:

Doris och jag åkte ut till Saxtorpssjöarna och gick runt dem båda. Solen strålade och vårt humör likaså.

Det var så vackert. Och riktigt varmt. Fick ta av mig mössan och dra upp jackan.

Doris undersöker vattnet ur olika vinklar.

Doris, min utställningschampion. Här går Doris “sidan”, svårt att fota själv…

Fikapaus, skönt att sträcka på benen i solgasset!

“Får man kanske smaka en liten godbit?” “Nehej, men skit i’t då!”

Sen var vi tvugna att testa brukshundsklubben som låg där, Landskrona bk var det, upptäckte jag till min förvåning! Det är ju en bra bit från Landskrona! Den var fin iallafall, hade tom. åskådarläktare. Dock ingen agilitybana, men det gjorde ju inte oss så mycket. Vi testade hindret såklart, som alltid när vi råkar snubbla över ett. Att Doris älskar det är ingen överdrift, hon han hoppa över det fyra gånger innan vi börjat, spontant.

Sen åkte vi till verkstaden och lämnade bilen som skulle servas och jag och Doris fick springa till bussen hem. Där växlade hon mellan vila och att tvätta mina händer/underarmar, jag var djupt tacksam.

Den svarta springaren flyger över alla hinder. På bussen hem. Mysigt!

Sen sov Doris länge och nu har hon fått ett smarrigt märgben som Bibbi köpt till henne så lyckan är gjord. Jag borde egentligen uppdatera våra mål, men jag orkar inte blogga mer nu. Det får bli imorgon.

Idag hade jag tänkt ta mig samman och åka till klubben och träna eller nåt, men kände inte riktigt för det. Så ringde Ellen och undrade om vi hade lust att hänga på ner till Falsterbo och det hade vi ju såklart. Vi gick först längs med stranden men gick sedan mer upp i skogen bakom stranden. Hundarna sprang lösa hela tiden och skötte sig jättebra, kom på inkallning hela tiden och höll koll på oss.

Sen föreslog Ellen att hundarna skulle få leta efter oss, så vi turades om att gömma oss medan den andra höll hundarna och sen fick de leta. Bongo fattade inte riktigt poängen, men Doris blev eld och lågor och for iväg och letade målmedvetet. Hon såg riktigt besviken ut när hon hittade en, hon ville ju fortsätta leta! Hon var lite för ivrig och for fram lite för fort, men jag tror hon kommer bli noggrannare när vi gjort det några fler gånger så hon fattat vad vi vill det ska gå ut på och hon får lite svårare uppgifter.

Sen föreslog Ellen att vi skulle testa Doris på en sån uppletanderuta (vad-tusan-heter-det?), hon har tränat sånt med sin förra hund så hon instruerade mig när jag trampade runt på en ruta som kanske var 7×7 meter (lite liten alltså, men var ju första gången) och Doris fick titta på och blev extremt intresserad och hängde som en rem i kopplet. Sen la jag ut fyra saker, men Doris fick bara se den första. Sen släppte jag Doris som genast började leta när jag sa “sök” och studsade fram och tillbaka. Så fort hon gick utanför rutan så sa jag bara “häråt” och då vände hon direkt, men slutade inte jobba. Hon hittade två grejer till stort jubel från mig men när hon hittat den tredje så avbröt vi sedan för hon började bli trött och jag ville sluta på topp. Detta ska helt klart göras om, Doris älskade det, hon formligen studsade och lyste efteråt- så stolt och stärkt! Ellen var mycket imponerad av hennes arbete och jag med förstås, men jag har ju inte så mycket att jämföra med.

Totalt var vi borta nästan tre timmar idag och hundarna var helt slut efteråt, såklart. Det var så härligt och lugnt där och vi kände vi kunde vara där hur länge som helst. Vi började genast smida mer planer om andra skogar, matsäckar och aktiveringsformer. Enda nackdelen idag var att jag råkade kasta ut Doris roliga röda boll med snöra i havet , Doris var halvvägs på väg efter innan jag fick stopp på henne. Men men, det går ju att köpa en ny och allt det bra med denna dagen uppvägde såklart dethela rejält.

Tyvärr hade vi bara mobilkamerorna med oss så den här kassa bilden är allt jag har att bjuda på idag. Det vita är sand alltså, inte snö.

—-

Ett klargörande angående inlägget häromdagen: Jag menar såklart inte att det är nåt fel leka med kompisar, det jag menade, som jag inte gillar hos mig själv, är när jag bara vill hon ska leka med andra för att jag inte orkar trötta ut henne och jag ogillar då alltså främst att jag känner mig så oinspirerad.

Efter jobb och träning packade jag ihop hunden och åkte till skogen. Var rätt trött redan på väg ut men styrde ändå kosan ut på 7 km’s spåret. Tanken var att att följa det någorlunda men gå mer i skogsterräng, men det var väldigt snårigt mesta biten så det blev mycket gå på stigen iallafall, med ett par stopp för gömmor och godisuppletande osv. Doris var helt hyperaktiv första biten, hängde i kopplet och var helt matte-frånvänd. Sen när hon fått ur sig det värsta kopplade jag loss henne så vi kunde strosa mer fritt. Inga tråkiga incidenter idag, men tyckte hon var mer paranoid än vanligt så fort hon hörde nån människa.

Doris vid kvarndammen.

Godisletande och span över den lilla bäcken.

Ungefär halvvägs började jag bli rätt rejält trött och när vi hade ungefär 2 km kvar fick vi ta en paus, jag var skittrött, vet inte varför jag blev så trött, men jag hade iof. varit och tränat innan också som sagt. Doris började gräva en vacker grop och jag studerade trädtopparna en stund.

Det började skymma så sakteliga, så “Nej, nu tar vi allt och går hem, matte!”

Totalt var vi ute i ungefär två timmar och nu är vi båda rätt trötta. Här är slutligen en vacker film på Doris som gräver sin grop. Försökte fota det, men eftersom det var dåliga kameran som fick åka med idag blev det antingen bara sudd eller så såg det ut som mitt i natten med blixten, så jag testade att filma istället. Snacka om kontakt på slutet där…

Idag är livet tråkigt och svårt, tycker Doris, för det regnar ute. Dock blev det mindre regnigt, på nåt vänster, när jag plockade fram bollen, då gick livet an igen, tycker Doris.

Här är bilderna från i söndags när vi var ute och gick på Ön med Vera och Bibbi.

Damerna poserar i solen.

Lite träning hann vi ju med såklart, här är det platsliggning, med prillan på plats och jaktmössan på.

“Springa fritt i gräset är ju bara sååå härligt!”

“Jag skiter väl i om Bibbi har godis, jag är fri!”

“Puh, man blir ju helt slut av att röja såhär!”

Idag har Doris och jag varit på häst- och hunddag på Ribban. Det var lite av en besvikelse, får jag tillstå att säga, åminstone för mig som nog var den av oss som överhuvudtaget hade några förväntningar. Jag hade väntat mig mer, mer folk, större område, fler stånd osv. men, men. Jag pratade med heeler-klubben och de var trevliga, hundarna förtjusande och jag blev mycket sugen när en av dem sa att hon skulle få en kull med en chokladbrun hane…
Doris skötte sig bra och fick många beundrande blickar/tillrop, men det är ju inte så konstigt när man är snyggast i världen och dessutom iklädd snygghalsbandet. Trots detta tyckte Doris helt klart att höjdpunkterna var att åka buss. När bussen kom kunde hon knappt bärga sig innan hon fick komma ombord, på vägen dit satt hon och tittade ut genom fönsret, spänd och ivrig, på vägen hem fann hon sig snabbt tillrätta på sätet och tog en välbehövd lur.

Igår hann jag inte posta trots att vi hade fina bilder från dagen, så jag får göra det idag istället.

Först tog Emil riktigt paparazzifoton på oss när vi var på väg hem från jobbet:

(plastpåsar är kul!)

Sen packade vi kvickt in oss i bilen och åkte till Lomma.

Nöjd taxrumpa.

Att bli kliad är såååå skönt!

Min nya handväska.

Doris provar sin nya flytväst.

Vi gick ner för att känna på havet, men det var både kallt och smockfullt av brun, rutten tång, så vi nöjde oss med att bada fötterna.

PS. Vi börjar på unghundskurs den 28e augusti! Det ser vi fram emot och hoppas att det blir kul!

I natt har Doris, såsom den stora tjej hon är, övergått från att sova i sin transportbur, till att sova i en korg. Såhär fin är hennes nya korg:

Men för att den ska vara riktigt mysig och sovvänlig fick man såklart Dorifiera den lite med en gammal filt och mattes smutsiga tshirt:

Mycket mysigare, tyckte Doris.

Hon sov snäll i korgen men vaknade tidigt och ville upp i sängen och eftersom jag alltid är rätt förvirrad när jag är halvvaken så lät jag henne kom upp, trots att klockan bara var 3. Så sen blev det, liksom igår, ett snoende och ett gnoende och jag tyckte hon prejade ur mig ur sängen hela tiden. I natt ska jag vara stenhård: hon får sova i korgen till 5-6 iallafall.

Sen var Doris och jag uttråkade och oinspirerade i förmiddags, så vi tog Emil (husse) under armen och gick till Pildamsparken. Doris skuttade som en yster kalv på vårbete hela vägen dit och mådde som en prins. Väl hemma igen var hon mindre yster:

Perfekt slappläge: nosen stöds upp av tröskeln, kroppen värms av solen och samtidigt har man koll på matte och husse som äter pannkakor

Igår var en grå och regnig dag och Doris uppskattar inte sådana dagar. Hon ligger helst inne och sover hela dagen. Vilket hon också gjorde igår.
Jag var lat och lät henne sova istället för att aktivera henne inne eller leka med henne. Men det fick jag ångra i natt.

På sista tiden har hon sovit jättebra, oavsett vad vi gjort på dagen, alltså också efter mer inaktiva dagar, men inatt vaknade hon hundra gånger och pep och krafsade på gallret till sin transportbur som hon sover i och ville ut. Vid fyra ungefär fick hon komma upp och sov då snällt ett par timmar, men blev sen rastlös och började stöka runt, ändra sovställning en gång i minuten, böka med täcket: inget var bra.
Vid åtta gav jag upp och släppte in henne under täcket, bästa stället tycker hon, men jag tycker hon är ett litet element, alldeles för varmt såhär års. Då lugnade hon sig, la sig på min mage men kunde icke somna om.

Så jag masade mig upp och så gick vi ut en lång stund.

Nu ligger hon här och låtsasvilar, alltså hon ser trött ut och dåsar på sin filt, men jag vet att hon bara vill busa. Jag ska gå och se om jag kan lura i henne lite frukost innan buseriet brakar loss.

—

Här är några bilder från senare på dagen när vi gick till drottningtorget och åt glass:

Mys med matte.

Man är väl tax!