terrortax

I midsommarhelgen och dagarna efter har Doris och jag jobbat som galningar. Maratonpass på 10 timmar. Men det har varit ganska trevligt ändå, vi har ätit chokladtårta och jordgubbar (mest jag) och köttbullar och grisöron (mest Doris). Mitt på dagen har vi gått en rejäl runda i pildamsparken, annars har Doris mest legat och göttat sig eller pysslat med nån aktiveringsleksak.

Här är några söta bilder från parken:

Nu kommer jag resa runt lite i Svea rike, Doris ska vara hos sin nya kompis Maria mest.

Idag har Doris och jag varit i Lund och tränat oss båda två. Först var vi på Lunds tyngdlyftningsklubb och tränade mig. Doris drällde runt lite men låg mest i sin bur och myste. Får lov att säga att hon var himla duktig, lydde jättefint och gick och la sig i buren direkt jag sa till henne när hon var i vägen. Det var bara jag och en kompis där, så det var därför hon kunde vara med

Sen körde vi ner till Lunds brukshundsklubb och tränade Doris lite. Kul att vara där, har inte varit på nån klubb på så himla länge. Körde lite ingångar, fritt följ (hon har börjat lägga sig till med att lägga sig när jag svänger, så vi får fila lite här, hehe), körde ett helt perfekt hopp och tränade lite på tvåans hopp.

Sen blidde det lite rutanträning. Har börjat träna den lite lätt, mest på kul, lite av ett expriment. Avrundade med lite inkallning, bollek och rejs i agilitytunnlarna.

Igår var jag, Doris och Jenny en sväng till Lomma och badade. Väl där träffade vi även min kompis Ida och hennes inneboende. Doris älskar verkligen att vara där för det är så himla långgrunt. Hon tycker ju inte om att simma utan vände bekymrat om så fort vattnet gick över ryggen, men vi la oss på en sanddyn och runt den var det mycket grunt och Doris kastade sig ut i vattnet som en labrador. Övrig tid spenderades givetvis åt att grävagrävagräva.

Igår träffade Doris min träningskompis Maria, som visade sig älska taxar och gladeligen ville passa Doris emellanåt. Jag gav stränga order om att ignorera Doris i början och då gick det snabbt bra. Först var Doris lite skeptisk, sen bara ointresserad. Men så fort jag laddat Maria med lite torkad kyckling och placerat oss tre på Jesusparkens gräsmatta så var Doris såld. Det var bara ligga mot Marias ben, pussas och låta sig bli kliad som gällde då.

Idag skiner solen så det bara dånar om det. Doris och jag har just kommit in efter en superlångis i parken och är helt kokta nu. Doris har däckat på soffan medan jag iallafall lyckas hålla mig i sittande position. Det var väldigt härligt, iallafall, länge sedan vi gick en rejäl sväng i parken. Doris har varit mycket hos dagmatte på sistone och så har vi flängt en hel del.

I lördags åkte jag och Doris ut till mina föräldrar. Låg och gassade i solen, gjorde ett par uppletanden (gick helt utmärkt, Doris var superhet på gröten och for iväg som ett skott och letade. Hon blev trött efter ett tag, men inte konstigt, länge sen vi gjorde detta regelbundet nu) och tränade en liten smula också. Tränandet gick så himla bra. Perfekt fotposition, snabba ställande och dito lägganden efter ett misslyckat försök. Supersnygg inkallning också. Hade vi tävlat den dagen hade vi garanterat fått förstapris, vilket känns bra att veta, för ett tag kändes det som all vår träning och allt slit bara runnit ut i sjön.

Doris är så söt, hon älskar verkligen att vara hos mina föräldrar. Hon far som en raket efter tennisbollen som hon troget bär tillbaka och buffar mot benet för att få en att kasta igen. Vi hann med en härlig långpromenad också och man riktigt såg storflinet på hennes läppar när hon galopperade lös över den skånska slätten.

Doris tycker att jag är gräsligt tråkig nu för tiden, men det är ju också ett sundhetstecken, så jag uppskattar det. Om dagarna är Doris hos dagmatte Bea och där är en massa roliga kompisar så hon kommer hem helt utslagen och däckar i sin korg där hon sover på rygg, på sidan och ihoprullad till en boll i timmavis. 

Ibland får hon följa med mig när jag sover borta, ibland går vi och jobbar hos Tove och där får man både grisöra och köttbullar. Numer får man även ligga i hennes säng och gotta sig. Annars så är livet ganska tråkigt. Antingen är Doris hemma med husse och jag sover nån annanstans eller så sover hon med mig ute på vår inglasade balkong. Just nu står hon och skäller ute i hallen och låtsas att det låter som att nån kommer, för hon tycker det var tråkigt att husse gick och träffade en kompis nästan precis när han kommit hem.

Jag försöker ta mig tid att vara en någorlunda bra taxmatte även om jag har en miljards jobbiga saker som fyller hela mitt huvud. Det blir ganska opretentiösa grejer. Igår, tex. gick vi till lantmannagatan-gröningen och kastade boll och lekte med en annan tax som hette Charlie. På vägen hem var hon så jäkla träningssugen att hon höll på att krypa ur skinnet. Hon gick perfekt fot hela vägen hem och lydde varje vink, det gav mig dåligt samvete men samtidigt gjorde det mig väldigt glad. På kvällarna försöker jag ta fram klickern ibland och då studsar hon av lycka. Just nu håller jag på att lära Doris att öppna och stänga dörrar (inte med handtaget alltså, det är hon för liten för förstås, utan putta med nosen) och att backa.

Så så är det här nuförtiden. Nu ska jag gå ut en sväng med korven, så hon slutar skälla vid dörren nån gång.

Bifogar lite bilder från nån vecka sen, på Doris i parken, iklädd sin nya sele som sitter så himla bra.

Ja, den här bloggen är ju inte det mest spännande i dessa dagar och det beror på en massa som hänt i våra liv som tagit allt fokus. Jag och Doris husse, Emil, har gjort slut och ska bryta kontraktet på huset och flytta till varsin lägenhet. Det hela är såklart extremt jobbigt och Doris märker av att allt inte är som det ska.

I helgen har hon och husse varit ute i Limhamn, men idag är hon hemma igen. Hon är sådär supertrött idag igen och det regnar så vi åker nog inte på kursavslutningen ikväll som vi tänkt. Jag har dessutom sovit jättedåligt och är allmänt ur slag.

Så är det. Vi får se om vi tävlar på lördag eller ej. Är vi pigga så gör vi det, men med otroligt låga förväntningar och ambitioner, annars gör vi det inte. Jag måste prioritera mitt liv och reda ut det lite först, innan vi tar tag i saker ordentligt igen.

Tack alla underbara människor för era fina kommentarer! Jag blir tårögd och så oerhört glad att så många läser här och faktiskt bryr sig om oss.

Ni har nog faktiskt mer rätt än jag, som är specialist på att ta ut saker i förtid, de senaste dagarna har den gamla Doris börjat komma tillbaka och just nu studsar hon runt i soffan med en pipleksak. Hon går före mig ibland på promenaderna (istället för att släpa sig fram tre meter efter i snigeltakt), vill busa och kommer frivilligt in och vill gå “sidan”. Har testat ett par träningsmoment, bara typ två minuter åt gången, och hon är helt på och studsar fram vid sidan. Utom “slalom”, det verkar hon ha glömt, men va tusan gör det? Att hon har fått lite energi tillbaka gör mig SÅ glad!

Så det var nog bara hormoner (trots kastrering) eller någon liten infektion eller något. Jag antar alltid att allt är pga hennes ben. Vi fortsätter ta det lite lugnt ett tag till och trappar sen upp aktiviteten efter hand.

Tack igen för allt stöd!!

Jag är sämst på att uppdatera här. Är så mycket nu med försäljning av lägenhet, skola, extrajobb och Doris. Sen har jag varit i Polen ett par dagar i förra veckan och spelat med mitt band. Full rulle helt enkelt.

Den här veckan blir det kurs måndag, träningstävling fredag och kanske, kanske tisdag och sen ska Doris vara hos Bibbi och Vera på torsdag då jag ska åka till Köpenhamn.

Jag postar några gamla roliga bilder på Doris så länge.

Hjälp, nu har jag anmält oss till tävling den 24e maj!

Upptäckte nu att det inte var sista anmälningsdag idag som jag inbillat mig utan först nästa lördag, men nåväl, nu fick jag det gjort. Är dock osäker på om vårt medlemsnummer stämmer, men det kan jag nog fixa i efterhand annars.

Idag har Doris och jag varit på äventyr i Hörby, men det får jag berätta mer om imorgon, nu måste jag sova!

Ja, jag är jordens tråkigaste bloggare just nu. Bloggen ligger typ längst ner på prioriteringslistan nu, men här kommer en lite uppdatering över de senaste dagarna iallafall.

Vi har gjort en massa lajbans: snubblat in på bruks-DM (som ofrivilliga åskådare alltså) där Doris höll på att kissa på sig när en riesen kastade sig runt på plan och bet en människa i armen och skällde, kan ni tänka er så hemskt? Vi hade ju tänkt träna i Malmö, men vi fick ta en tur till Hammars park istället och träningen gick skit. Doris var helt distraherad av alla barn som sprang runt och lekte och jag var otålig och retligt och skällde för helt onödiga saker. 

Dagen efter, måndag, åkte vi därför till Oxie BK för en lattjolajbansträning. Körde in externbelöningsprincipen hårt, särskilt i fria följet där hon tappar fokus om jag inte har godis i handen och vi passerar en gotteskål. Så hård träning på det och massa belöning. Sen körde vi hoppet många gånger och tokinkallningar. Mycket bus emellan. Satte ihop en del moment och läggandet och ställandet är verkligen snygga nu. Till och med apporten funkade hyffsat idag. Inte bra, men stor förbättring. Dumt nog kom jag på, precis när jag bestämt mig för att vi var färdiga, att vi borde köra en plats också. Nu hade det anlänt några hundar som körde agility i andra änden av plan så tänkte det var bra distrahering. Det blev dock för mycket. Doris var nog trött och hon vände sig om och hade noll fokus, jag blev frustrerad och hela vår toppenträning slutade negativt. Jag avslutade med nåt lätt och massor lek, men var ändå trist. Varför ska jag vara så jädra envis för jämt?

Efter detta åkte vi på vibrationsträning. 3 sekunder tog det och det gick bra. Ska dit nästa vecka igen. Hoppas det kommer ge de resultat vi hoppas på.

Igår spenderade jag och Doris i parken i flera timmar, jag låg och latade mig i solen och Doris letade godis och lekte med en söt blandisvalp. Idag har Doris varit hos dagmatte tillsammans med Kina, så hon lider ingen nöd.

Dock har Doris fått nån skit med magen. Helt lös och måste ut flera gånger per natt med panik i blicken och ett par gånger har det kommit inne, hon har bara inte hunnit trots att jag stått med kopplet i handen. Så nu är det fasta som gäller och så hoppas jag att det ska ge sig av sig själv. Hon verkar inte påverkad av det i övrigt.

För att pigga upp med lite bilder så har jag ÄNTLIGEN lyckats ta kort på våra 15 minuits of fame, när vi varit med i Allers två gånger:

Doris gör reklam för sig, att hon ska vara med i nästa nummer.

Sy vår regnkappa, som Doris förvisso har vuxit ur nu. Men snygg är hon.

Anledningen till att vi var med förstås, Oskars matte Hanna är redaktör för “Tass”.

Här är vi med i ett senare nummer, då det var aktiveringsspecial. Vi är exempel på tävlingslydnad. Hanna ville ha icke-typiska lydnadshundar och vem vänder man sig till då?

(Jag fortsätter att be om ursäkt för det gräsligt icke-estetiska bildupplägget, jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag hatar nya wordpress!!)

Igår när jag skulle lägga mig gjorde jag tabben att börja läsa i Tävlingsboken av Niina Svartberg, där hon skriver om hur man ska hantera nervositet och så vidare. Att bara tänka på detta gjorde mig så nervös och stressad att jag sen knappt kunde somna och sen vaknade jag klockan 8 i morse och gick igång direkt och började stressa: “när ska vi starta? kommer vi hinna? kommer jag överleva stressen? tänk om vi gör bort oss! alla andra kommer vara jätteduktiga” osv. Man kan verkligen undra varför jag utsätter mig för detta.

Vid nio orkade jag inte ligga kvar och vrida mig längre, trots att jag lovat mig själv rejäl sovmorgon idag, så jag gick och hämtade datorn och låg i sängenoch försökte göra upp en plan. Bestämde mig för att anmäla mig till den 18e i Hörby iallafall och tänkte att det fick bära eller brista. Precis när jag hade fyllt i hela formuläret så kom jag på att jag ska spela med mitt band i Linköping på kvällen den 17e maj, blir kanske lite svårt att hinna hem till morgonen efter och starta då.

Så nu får det bli den 24e i Malmö. Det är inte helt optimalt eftersom jag dels måste hitta vikarie till mitt pass då och dels är jag rädd att min syster ska ha fått sin bebis då och att mina föräldrar bestämmer sig för att åka upp och titta på den just den helgen (vilket skulle innebära gratis resa för mig, alltså). Men i värsta fall får jag ju strunta i tävlingen, det är ju bara 150 kronor jag betalar, det kan jag leva med. Jag vill inte skjuta på det mer för nästa tävling som kan passa är först i juni och vatusan, nu har jag skjutit och skjutit på det.

Så nu känner jag mig faktiskt ganska lugn. Doris har gått och tiggt träning hela förmiddagen och solen skiner ute så jag ska snart packa in oss i bilen och åka till Malmö Bk. Nu är det ju stenhård träning och så många träningstävlingar och liknande som möjligt som gäller!

Jag har inte hunnit med bloggen ens lite de senaste dagarna och förövrigt så har det inte funnits mycket att skriva här heller. Hela veckan har Doris varit hos dagmatte och haft jättekul och på kvällen haft tråkigt här hemma eller varit med mig på jobbet.

Idag var vi äntligen lediga och till på köpet skiner solen som en galning. Vi har varit i parken i flera timmar, Doris var helt lycklig när vi gick. Vi körde en uppletanderuta och sen la vi oss på tallriken och solade medan Doris letade godis som jag kastat ut i all oändlighet. Passade också på att köra en platsliggning mitt bland allt folk som kommit ut i solen, det gick hur bra som helst. Nu sover hon verkligen gott, helt däckad.

Nu är jag nästa helt ledig hela veckan så nu blir det full rulle igen!

Äntligen är tentan färdig och inlämnad, helt underbart skönt! Nu är jag nästan helt ledig ända till måndag, ska bara jobba hos Tove på kvällarna tors,fre, lör. Imorgon ska jag också ut till min gamla praktikskola där jag ska vicka nästa vecka. Nervöst! Doris ska vara hos sin nya dagmatte Bea där hon var igår och i måndags också. Toppenbra att ha så himla nära till nya dagmatte och det verkar funka jättebra där.

Imorgon ska Doris till kiropraktorn vid 9.40 och sen ska jag vara på praktikskolan vid 12.30 och min plan är att inte åka hem emellan, eftersom kiropraktorn ligger på vägen till Svedala. Det får bli en rejäl träningsdust på Svedala BK och sen en promenix eller så, så ska nog Doris sova gott i bilen sen när jag är på skolan. Fast allt får ske i lugnt tempo för Doris ska inte anstränga sig för mycket fysiskt efter behandlingen. Puh, livet är ett pussel!

Såhär tråkigt hade Doris när matte skrev tenta:

“Åh vad jag har tråkigt, matte bryr sig inte om mig!”

“Om jag ser såhär förmanande på henne så skärper hon sig nog.” “Äh jag får roa mig med att titta på alla dumma grannar istället.”

Edit: Jag HATAR det nya WordPress, va tusan skulle de göra om för? Det blir HELT kockobäng varje gång jag ska lägga in bilder. Nu hamnade alla på rad istället för fint brevid varandra och jag fattar inget. Jag vill inte ha dem i ett fånigt galleri, jag vill att de ska ligga fint på sidan. Grr!!

Jag är världens tråkigaste bloggare och nästan lika tråkig matte nu för jag sitter mitt i en jättetenta som jag ska skriva färdig imorgon. Men idag har vi iallafall varit på kurs och jag får tillstå att Doris var i sitt esse. Hon blir jädrigt triggad på träning efter ett par rätt tråkiga dagar och var idag väldigt alert och på hugget. Tidigare kurstillfällen har hon varit en smula slö och nästan halkat efter i fria följet osv. Jag har bekymrat mig lite att hon börjat tycka lydnaden är trist, men idag dansade hon fram. Det berodde troligen på de trista dagarna innan, men även på att jag hade med riktig höjdarbelöning-broccoli och en ny piptoffla.

Doris älskar broccoli men jag har aldrig använt det som belöing förut för jag är så inkörd på att det måste vara nåt köttbaserat liksom, men broccolin var sååå mycket mer eftertraktansvärd än blodpuddingen som jag också hade med. Och tofflan, den är det underbaraste hon vet. Hon hade en exakt likadan när hon var liten som var hennes favvoleksak men som hon efter hand slaktade helt. Nu hittade jag äntligen en ny och den har vi bara som träningsleksak. Doris gör vad som helst för den och det är den enda saken hon inte vill komma in och lämna av i min hand. Hon vill bara ha den och tugga lite, få den att pipa och skaka huvudet. Alla andra leksaker är roligare att leka tillsammans med, men den här vill hon egentligen bara ha för sig själv, döda den med största kärleksfullhet.

Kursen som helhet är sådär, får jag tillstå. Ledarna är trevliga och så men det känns inte som vi kanske tränar hund på riktigt samma sätt. Eller Helen som är hjälpinstruktör (tror jag) är väldigt bra, tycker jag, men det är inte hon som lägger upp vad vi ska göra. Men det gör inget, jag är glad ändå, jag får träna momenten med kommendering och träna med störningar av främmande människor och andra hundar. Det är roligt dock, för de tjatar så mycket om att vi ska bryta ner momenten, träna korta stunder, att det ska vara roligt för hundarna och inte träna hela momenten men ändå så tränar vi ändå alltid hela momenten. Alltså om vi ska träna läggande under gång så går vi hela momentet och alla på en gång, dock behöver man ju inte gå så långt osv, men ändå. För oss är det bra för vi har ju tränat momenten väldigt mycket, men för de som inte tränat innan är det ju jättesvårt.

Priset togs idag när vi, efter fikapausen där det tryckts på detta med att det skulle vara roligt, inte hålla på för länge osv, fick gå runt på led i en gigantisk fyrkant och hunden skulle gå fot hela tiden och sen skulle den som gick sist sick-sacka mellan de andra. Detta tog typ en kvart för oss eftersom vi är typ 12 i gruppen och för Doris var det inte så svårt för vi har ju tränat “sidan” så mycket och lägne och med störningar, men man hörde överallt hur mattar blev allt mer irriterade över deras stackars hundar som inte orkade koncentrera sig så länge och började tycka det var supertråkigt att bara gå och gå och det började rytas och ryckas i koppel osv. Verkligen motsatsen till att ha kul och träna kort och kvalitativt!

Men hur som helst så var Doris superduktig idag. Platsliggning 1 låg hon HELT perfekt i 3,5 minuter, dock stod jag bara ca 5 meter bort. Platsliggning 2 låg hon också helt perfekt och jag stod på längre avstånd men reste sig precis innan jag hann säga sitt.  SÅ frustrerande. Fria följet gick prima, hon var väldigt alert, supersnygga helomvändningar och allt satt så bra. Läggandena satt super, hon kastade sig i backen och låg stabilt. Inkallningen funkade först inte alls bra, när vi skulle göra det i grupp (två i taget), men efter att ha tränat lite ingångar och kasta leksaken bakom mig så gjorde hon klockrena. Hon behöver alltid värma upp lite innan det funkar tipptop.

Även apporten gick faktiskt bra, vi har en ny strategi som jag inte orkar förklara nu, men idag tog hon den faktiskt och höll den i minst 3 sekunder och släppte på mitt klick. Hon tuggade lite, men ärligt så skiter jag i det nu, för lätt tugg kan man ändå få en 8-9 om allt annat är bra, för att spotta ut den max 5. Jag är glad för allt över 5 på detta moment och jag är väldigt glad för att det iallafall händer på här nu efter tusen år av att komma ingenstans.

Nu ska vi sova och imorgon blir en tråkig dag för oss båda. Ska bli SÅ skönt när tentan är klar.

Idag hade vi bestämt playdate, eller mer promenaddate kanske, med Oskar och Hanna. Vi gick till Pildamsparken (ovanligt…).

Jag försökte få hundarna att posera det första de gjorde när de blev lösa, det var inte så populärt. Det här blev den bästa bilden och här sitter de inte ens.

“Tjoho, äntligen får vi göra vad vi vill!”

Dock varade inte friheten länge, då inte mindre än tre (eller om en körde två gånger) polisbilar körde runt i parken och stressade oss.

En av de dumma polisbilarna. Och som genom ett trollslag var plötsligt alla hundar som nyss skuttat lösa på tallriken som borta.

Våra hundar var givetvis kopplade. Vi är minsann ansvarstagande hundägare vi.

Jag försökte föreviga en liten spillra av vår som vi passerade. Var goda och gör om fågelbajsen i till en vacker vitsippa i er fantasi.

Vädrets makter verkar inte vara riktigt på vår sida den här kursen. Liksom förra måndagen vaknade vi till strålade solsken, gick som tur var en lite längre morgonrunda än vanligt, för precis som förra måndagen har det nu dragit ihop sig och börjat snöa. Jag hoppas det har lugnat sig till klockan fem, det kan väl knappast bli värre än förra måndagen iallafall (peppar peppar). Doris verkar helt utmattad efter helgen, i stort sett hela kvällen igår sov hon med avbrott för att gå till och från jobbet och äta lite grisöra där. I natt sov hon och jag som stockar ihoprullade intill varandra (mitt i sängen förstås, man får jag passa på när vi tjejer har sängen för oss själva) och när jag vaknade vid halv tio låg hon kvar länge och sov under täcket, jag kände mig riktigt skyldig när jag gick upp. Efter morgonrundan kröp Doris in under filten i soffan och har legat där och sovit så det knakat sedan dess. 

Jag och Doris har varit hos mina föräldrar i helgen tillsammans med min bror och hans familj, min faster och kusin. Först tyckte Doris det var lite stressigt med allt folk, särskilt med en ettochetthalvtåring, barn är ju inte Doris bästa grej direkt. Men efter lite mutor, klickterapi och instruerande till de andra så gick det förvånandsvärt bra.

Här kan ni själva se hur Doris först accepterar min kusin Amanda och sen charmar henne totalt:

Det började med att Doris ville titta ut genom fönstret (blixten är på här, därav ser det mörkt ut ute, det var det ej).

Sen upptäckte hon att det var bättre sikt i Amandas knä, dessutom bekvämare.

Amanda charmades totalt och Doris godtog gosandet.

För att sedan helt falla till föga och gosa loss på rygg.

Lite andra påskbilder:

Måla ägg är ju ett måste på påsk.

Min bror och hans son Albin och helgens mastiga tårta.

Albin, Jossan och mamma.

Doris har hittat en ny fördelaktig plats att ligga på på balkongen.

Här kan man gassa….

…och spana på gården samtidigt!

“Vafan gör ni på min gård?!”                        “Say Cheese! ”

“Matte, you’re cracking me up!”

Igår var jag kanske lite väl melodramatisk, insåg efter en stunds misärande i soffan att mitt blodsocker låg nånstans nere i knäskålarna och humöret var därefter. Efter lite fika och prata med Jenny, som så lämpligt öppnat salong runt hörnet här så kändes livet lite lättare igen.

Givetvis ska Doris få leka och vara glad, jag vill inget mer såklart, men kampa så mycket och intensivt som vi gjort nu får vi bara vänja oss av med, helt enkelt. Vi får också vänja oss vid att friskvårdsträna Doris hela hennes liv och helt enkelt budgetera för det.

Idag blev ännu en grå dag. Igår var Doris alldeles spattig inne och rörde sig som en sengångare ute (om hon iten vägrade helt) så idag när regnet kom kände jag mig lite deppig igen. Tiden med en hund som bara kröp in under filten och ville sova regniga dagar tycks vara över. Men men, vi får leka och träna inomhus idag för att åtminstone trötta ut henne till dräglighet. Har just hållt på att kasta och gömma tennisbollen ett tag och nu har Doris gått över till att ta bort det härliga luddet som sitter på den istället. Snart ska vi försöka oss på att förflytta oss de långa 100 metrarna till Jennys salong, för att hjälpa till att måla klart och pladdra lite (jag) och morra åt folk som går för nära utanför fönstret, jaga boll och vara skeptisk mot kunder (Doris).