terrortax

I midsommarhelgen och dagarna efter har Doris och jag jobbat som galningar. Maratonpass på 10 timmar. Men det har varit ganska trevligt ändå, vi har ätit chokladtårta och jordgubbar (mest jag) och köttbullar och grisöron (mest Doris). Mitt på dagen har vi gått en rejäl runda i pildamsparken, annars har Doris mest legat och göttat sig eller pysslat med nån aktiveringsleksak.

Här är några söta bilder från parken:

Nu kommer jag resa runt lite i Svea rike, Doris ska vara hos sin nya kompis Maria mest.

Idag har Doris och jag varit i Lund och tränat oss båda två. Först var vi på Lunds tyngdlyftningsklubb och tränade mig. Doris drällde runt lite men låg mest i sin bur och myste. Får lov att säga att hon var himla duktig, lydde jättefint och gick och la sig i buren direkt jag sa till henne när hon var i vägen. Det var bara jag och en kompis där, så det var därför hon kunde vara med

Sen körde vi ner till Lunds brukshundsklubb och tränade Doris lite. Kul att vara där, har inte varit på nån klubb på så himla länge. Körde lite ingångar, fritt följ (hon har börjat lägga sig till med att lägga sig när jag svänger, så vi får fila lite här, hehe), körde ett helt perfekt hopp och tränade lite på tvåans hopp.

Sen blidde det lite rutanträning. Har börjat träna den lite lätt, mest på kul, lite av ett expriment. Avrundade med lite inkallning, bollek och rejs i agilitytunnlarna.

Jag har bestämt att jag iallafall måste jobba mer med vardagslydnad och sånt, även om jag inte har några direkta tävlingsambitioner nu (har varken orken eller lusten). Kom fram till det när jag såg hur det lyste i Doris ögon när jag höll en köttbulle i handen när vi gick hem från jobbet häromkvällen. Hur hon dansade fram “sidan” hela vägen och gjorde allt jag ville på minsta vink. Jag kände mig som en dålig mor.

Så från och med nu är det godis med (hon jobbar tom. för leversnittar) och helst klicker också. Och främst bara förstärka positiva beteenden som frivilliga sidan-gåenden och när hon håller koll på mig och kommer spontant osv. men även träna på att stanna snabbt och på stadga och att hämta saker. Sånt lätt som hon ändå tycker är himla kul och som framförallt är himla nyttigt. Det gör våra promenader roligare och lättare och hon blir mer trött i huvudet.

Idag, efter vår promenad, kände Doris att jag tagit fram köttbullar på bänken och tittade så trånande att jag plockade ner klickern. Vi testade om hon mindes hur man öppnar dörrar, vilket hon snabbt gjorde, och sen körde vi lite frivilliga lägganden, sättanden och ställanden (det sista var mycket svårt). Sen testade jag “backa”, något som aldrig riktigt suttit, och se! Hon backade! Inte långt, men ändå ett tydligt backande, gång på gång. Sen fick hon leta upp och komma in med mina tofflor ett par gånger och sen avslutade vi med att se hur befäst “öppna” var på olika dörrar och med mig i olika positioner. Det gick helt strålande, utom garderobsdörren där hon istället gick in och hämtade strumpor som hon stolt kom ut med till mig.

Hela hon strålade av lycka och det var underbart att se henne. Vi måste verkligen göra sånt här oftare. Nu ligger hon och tuggar ben, helt lycklig.

Igår var jag, Doris och Jenny en sväng till Lomma och badade. Väl där träffade vi även min kompis Ida och hennes inneboende. Doris älskar verkligen att vara där för det är så himla långgrunt. Hon tycker ju inte om att simma utan vände bekymrat om så fort vattnet gick över ryggen, men vi la oss på en sanddyn och runt den var det mycket grunt och Doris kastade sig ut i vattnet som en labrador. Övrig tid spenderades givetvis åt att grävagrävagräva.

Igår träffade Doris min träningskompis Maria, som visade sig älska taxar och gladeligen ville passa Doris emellanåt. Jag gav stränga order om att ignorera Doris i början och då gick det snabbt bra. Först var Doris lite skeptisk, sen bara ointresserad. Men så fort jag laddat Maria med lite torkad kyckling och placerat oss tre på Jesusparkens gräsmatta så var Doris såld. Det var bara ligga mot Marias ben, pussas och låta sig bli kliad som gällde då.

Idag skiner solen så det bara dånar om det. Doris och jag har just kommit in efter en superlångis i parken och är helt kokta nu. Doris har däckat på soffan medan jag iallafall lyckas hålla mig i sittande position. Det var väldigt härligt, iallafall, länge sedan vi gick en rejäl sväng i parken. Doris har varit mycket hos dagmatte på sistone och så har vi flängt en hel del.

I lördags åkte jag och Doris ut till mina föräldrar. Låg och gassade i solen, gjorde ett par uppletanden (gick helt utmärkt, Doris var superhet på gröten och for iväg som ett skott och letade. Hon blev trött efter ett tag, men inte konstigt, länge sen vi gjorde detta regelbundet nu) och tränade en liten smula också. Tränandet gick så himla bra. Perfekt fotposition, snabba ställande och dito lägganden efter ett misslyckat försök. Supersnygg inkallning också. Hade vi tävlat den dagen hade vi garanterat fått förstapris, vilket känns bra att veta, för ett tag kändes det som all vår träning och allt slit bara runnit ut i sjön.

Doris är så söt, hon älskar verkligen att vara hos mina föräldrar. Hon far som en raket efter tennisbollen som hon troget bär tillbaka och buffar mot benet för att få en att kasta igen. Vi hann med en härlig långpromenad också och man riktigt såg storflinet på hennes läppar när hon galopperade lös över den skånska slätten.

Doris tycker att jag är gräsligt tråkig nu för tiden, men det är ju också ett sundhetstecken, så jag uppskattar det. Om dagarna är Doris hos dagmatte Bea och där är en massa roliga kompisar så hon kommer hem helt utslagen och däckar i sin korg där hon sover på rygg, på sidan och ihoprullad till en boll i timmavis. 

Ibland får hon följa med mig när jag sover borta, ibland går vi och jobbar hos Tove och där får man både grisöra och köttbullar. Numer får man även ligga i hennes säng och gotta sig. Annars så är livet ganska tråkigt. Antingen är Doris hemma med husse och jag sover nån annanstans eller så sover hon med mig ute på vår inglasade balkong. Just nu står hon och skäller ute i hallen och låtsas att det låter som att nån kommer, för hon tycker det var tråkigt att husse gick och träffade en kompis nästan precis när han kommit hem.

Jag försöker ta mig tid att vara en någorlunda bra taxmatte även om jag har en miljards jobbiga saker som fyller hela mitt huvud. Det blir ganska opretentiösa grejer. Igår, tex. gick vi till lantmannagatan-gröningen och kastade boll och lekte med en annan tax som hette Charlie. På vägen hem var hon så jäkla träningssugen att hon höll på att krypa ur skinnet. Hon gick perfekt fot hela vägen hem och lydde varje vink, det gav mig dåligt samvete men samtidigt gjorde det mig väldigt glad. På kvällarna försöker jag ta fram klickern ibland och då studsar hon av lycka. Just nu håller jag på att lära Doris att öppna och stänga dörrar (inte med handtaget alltså, det är hon för liten för förstås, utan putta med nosen) och att backa.

Så så är det här nuförtiden. Nu ska jag gå ut en sväng med korven, så hon slutar skälla vid dörren nån gång.

Bifogar lite bilder från nån vecka sen, på Doris i parken, iklädd sin nya sele som sitter så himla bra.

Ja, den här bloggen är ju inte det mest spännande i dessa dagar och det beror på en massa som hänt i våra liv som tagit allt fokus. Jag och Doris husse, Emil, har gjort slut och ska bryta kontraktet på huset och flytta till varsin lägenhet. Det hela är såklart extremt jobbigt och Doris märker av att allt inte är som det ska.

I helgen har hon och husse varit ute i Limhamn, men idag är hon hemma igen. Hon är sådär supertrött idag igen och det regnar så vi åker nog inte på kursavslutningen ikväll som vi tänkt. Jag har dessutom sovit jättedåligt och är allmänt ur slag.

Så är det. Vi får se om vi tävlar på lördag eller ej. Är vi pigga så gör vi det, men med otroligt låga förväntningar och ambitioner, annars gör vi det inte. Jag måste prioritera mitt liv och reda ut det lite först, innan vi tar tag i saker ordentligt igen.

Tack alla underbara människor för era fina kommentarer! Jag blir tårögd och så oerhört glad att så många läser här och faktiskt bryr sig om oss.

Ni har nog faktiskt mer rätt än jag, som är specialist på att ta ut saker i förtid, de senaste dagarna har den gamla Doris börjat komma tillbaka och just nu studsar hon runt i soffan med en pipleksak. Hon går före mig ibland på promenaderna (istället för att släpa sig fram tre meter efter i snigeltakt), vill busa och kommer frivilligt in och vill gå “sidan”. Har testat ett par träningsmoment, bara typ två minuter åt gången, och hon är helt på och studsar fram vid sidan. Utom “slalom”, det verkar hon ha glömt, men va tusan gör det? Att hon har fått lite energi tillbaka gör mig SÅ glad!

Så det var nog bara hormoner (trots kastrering) eller någon liten infektion eller något. Jag antar alltid att allt är pga hennes ben. Vi fortsätter ta det lite lugnt ett tag till och trappar sen upp aktiviteten efter hand.

Tack igen för allt stöd!!

Ja, den här bloggen har väl kanske tappat sitt sting lite och det gäller även dess huvudpersoner. 

Jag har allvarligt börjat vänja mig vid tanken att jag och Doris aldrig kommer tävla i vår jävla lydnad som vi ju var helt jävla tävlingsklara med och är anmälda och allt. Doris är bara inte samma hund längre och tanken på att hon kommer få pensioneras innan hon ens fyllt två känns rätt realistisk nu. Hon är en glad hund men generellt mycket tröttare, hon galopperar inte fram som hon brukat utan travar i högst moderat tempo och man märker att hon blir trött mycket snabbare. Hon tycker om att göra tricks och sånt inomhus men har inte alls samma behov av träning och är inte sådär uthållig som hon var förr då hon kunde hålla stenhårt fokus hur länge som helst.

Så vårt liv har blivit mycket, mycket mer inaktivt. Därför finns det inte mycket att skriva om här. Vi promenerar nån timme och dagen och Doris får hämta nån grej då och då och leta lite och vi tränar lite vardagslydnad och sånt, men det är inte direkt spännande.

Det kan ju vara så att en av oss bara börjat tycka att träningen är tråkigare och sen smittat ner den andra, att lusten och orken kommer tillbaka, men jag räknar inte med det. Jag har accepterat tanken och är inte ens jätteledsen för det, även om jag såklart blir galet ledsen när jag tänker på att min flicka kanske redan har ont, att hon kommer få ett kortare liv än jag skulle önska och för att hon inte har den energi som jag vet att hon älskade att ha innan. Men så länge hon generellt är en glad hund så är allt ändå ok.

Min plan är ett tillskott till familjen (inte bebisar alltså, utan en hund till förstås) så fort jag har pengar och Emil tillåter det. Kanske blir det en valp, kanske en omplacering, allt beroende på omständigheterna. Jag vill iallafall ha en aktiv hund som jag kan springa och powerwalka med regelbundet, träna agility och lydnad och kanske bruks och göra allt med. 

Jag har inte av-anmält oss från tävlingen än. Det finns ju en liten chans att det vänder och hon vill träna igen. Vill hon bara det så gör det ju inget om inkallningen är lite långsammare och sånt, bara jag märker att hon tycker det är kul.

Så ligger det till. Det är inte kul men jag har accepterat det. Bloggen kommer nog uppdateras mycket sporadiskt ett tag nu framöver, för det finns inte mycket att skriva om här just nu.

Sänder allt stöd och kärlek till Oskar som har fått diskbråck i nacken och ligger hemma och förhoppningsvis vilar sig frisk igen. Vill ni läsa mer om honom så kolla här:http://ondskanondskan.blogspot.com/

Fan, jag vet inte vad det är med min hund. Vi var på kursen idag och platsen gick helt perfekt, trots störningar både från hundar som reste sig upp (med tillhörande skällande av deras mattar) och att jag kröp fram till henne. Tandvisningen gick också prima. Sen gick hon i baklås helt. Sackade efter och la svansen mellan benen och såg helt beklämd ut. Jag fattade inget. Blev rädd att hon fått diskbråck eller nåt så som hon svansade runt och såg ynklig ut. Ville bara sitta i mitt knä.

Sen gick vi undan lite och jag försökte testa olika saker för att se hur hon betedde sig och helt plötsligt var hon helt som vanligt igen och helt på, gjorde ingångar på löpande band och jag tänkte det var för att vi kommit iväg från de andra hundarna (som alla är stora och idag ovanligt stimmiga). Men sen efter en stund så blev hon sådär igen, rörde sig i slow motion och blev extremt låg. Som att hon hade ont eller var rädd. Jag kände mig lätt gråtfärdig och visste inte vad jag skulle göra.

Sen lossnade det igen och jag bestämde mig för att bara leka lite och ha kul och åka hem och hoppas att det lossnade. Nu var hon helt på och sprang som en galning och kastade sig efter pipleksaken, hoppade hinder och allt. Jag har ingen aning om varför hon betedde sig så konstigt, alla sa att hon inte var lik sig. Här är olika möjliga skäl:

1. Hon var trött, har lekt med Kina hos dagmatte hela dagen. Kanske även att hon var bajs- och kissnödig, hade inte hunnit rasta henne ordentligt innan för vi var sena och jag ville vara med på platsen

2. När vi var i Hörby sist så råkade jag sparka till henne så hon skrek till i fria följet, vilket gjorde henne låg  ett tag och sen som vanligt igen, hon kanske kopplar ihop fria följet med något otäckt efter det

3. Rädd för de andra hundarna eller kursledarna

4. Har tröttnat på att träna över lag och på ettans moment i synnerhet

5. Hon har ont, hon är mer trött och blir lättare trött överlag nuförtiden än för nåt halvår sen. Mycket mer ojämn i träningslusten.

6. Hon känner på sig att jag anmält oss till en tävling och vill sätta käppar i mitt hjul. Nejdå, jag skojar bara.

Hur som helst så kändes det jäkligt deppigt. Jag är rädd hon har ont och det känns så tradigt att hon inte är lika glad i att jobba längre. Jag vet inte vad vi ska göra nu riktigt. Sen vi kom hem så har hon bara sovit och sovit så hon var kanske bara väldigt trött. På fredag är det träningstävling och då jäklar ska hon få sova och ha tråkigt hela dagen innan.

Jag är sämst på att uppdatera här. Är så mycket nu med försäljning av lägenhet, skola, extrajobb och Doris. Sen har jag varit i Polen ett par dagar i förra veckan och spelat med mitt band. Full rulle helt enkelt.

Den här veckan blir det kurs måndag, träningstävling fredag och kanske, kanske tisdag och sen ska Doris vara hos Bibbi och Vera på torsdag då jag ska åka till Köpenhamn.

Jag postar några gamla roliga bilder på Doris så länge.

Jo, igår åkte vi till Hörby och skulle träna med en bekant till mig som skulle hjälpa mig med finputsningen på ettans moment. Dagen till ära var det gassande varmt och det var ju väldigt trevligt sådär generellt men tyvärr förvandlade det Doris till sirap som långsamt såsade sig fram vid min sida och tog första bästa tillfälle att stanna och helst lägga sig ner. I Linförigheten sackade hon efter som satan och stannade helt plötsligt i hopp om att jag gett tecken för ställande. Jag blev såklart gräsligt frustrerad, tillochmed hoppet och inkallningen gick segtsegtsegt. Hon ville bara inte. När solen gått i moln och det blev en smula svalare funkade hon iallafall någorlunda och vi kunde köra lite linförighet, ställande och läggande. Platsliggningen gick såklart prima (ligga ville hon ju gärna göra) och även tandvisningen gick fint. I övrigt gick det bra glimtvis, men Patrik sa iallafall att det syntes på henne att hon visste vad hon skulle göra och att det var jättefint när det väl gick. Han smittade även av sig med sitt norrländska lugn på mig och jag känner mig inte riktigt lika hysteriskt nervös inför tävling. Däremot fick han mig att bli extremt sugen på en hund till, ett lite nytt kort också. Hans hund, en trevlig liten hoffetik, var så sjukt på hela tiden och blev så himla lycklig bara hon fick träna pyttelite. Det vill jag också ha, även om hoffe inte är det jag är ute efter.  

Patrik hade sina charmanta söner Sixten och Svante med sig. Doris tyckte först att de var lite läbbiga, men det gick förvånandsvärt fort innan hon låg intill Sixtens ben (den lilla) och lät sig klappas, helt lugn. Så oavsett vad så blev det ju bra miljöträning för henne.  Här är lite bilder på dem:

Hjälp, nu har jag anmält oss till tävling den 24e maj!

Upptäckte nu att det inte var sista anmälningsdag idag som jag inbillat mig utan först nästa lördag, men nåväl, nu fick jag det gjort. Är dock osäker på om vårt medlemsnummer stämmer, men det kan jag nog fixa i efterhand annars.

Idag har Doris och jag varit på äventyr i Hörby, men det får jag berätta mer om imorgon, nu måste jag sova!

Ja, jag är jordens tråkigaste bloggare just nu. Bloggen ligger typ längst ner på prioriteringslistan nu, men här kommer en lite uppdatering över de senaste dagarna iallafall.

Vi har gjort en massa lajbans: snubblat in på bruks-DM (som ofrivilliga åskådare alltså) där Doris höll på att kissa på sig när en riesen kastade sig runt på plan och bet en människa i armen och skällde, kan ni tänka er så hemskt? Vi hade ju tänkt träna i Malmö, men vi fick ta en tur till Hammars park istället och träningen gick skit. Doris var helt distraherad av alla barn som sprang runt och lekte och jag var otålig och retligt och skällde för helt onödiga saker. 

Dagen efter, måndag, åkte vi därför till Oxie BK för en lattjolajbansträning. Körde in externbelöningsprincipen hårt, särskilt i fria följet där hon tappar fokus om jag inte har godis i handen och vi passerar en gotteskål. Så hård träning på det och massa belöning. Sen körde vi hoppet många gånger och tokinkallningar. Mycket bus emellan. Satte ihop en del moment och läggandet och ställandet är verkligen snygga nu. Till och med apporten funkade hyffsat idag. Inte bra, men stor förbättring. Dumt nog kom jag på, precis när jag bestämt mig för att vi var färdiga, att vi borde köra en plats också. Nu hade det anlänt några hundar som körde agility i andra änden av plan så tänkte det var bra distrahering. Det blev dock för mycket. Doris var nog trött och hon vände sig om och hade noll fokus, jag blev frustrerad och hela vår toppenträning slutade negativt. Jag avslutade med nåt lätt och massor lek, men var ändå trist. Varför ska jag vara så jädra envis för jämt?

Efter detta åkte vi på vibrationsträning. 3 sekunder tog det och det gick bra. Ska dit nästa vecka igen. Hoppas det kommer ge de resultat vi hoppas på.

Igår spenderade jag och Doris i parken i flera timmar, jag låg och latade mig i solen och Doris letade godis och lekte med en söt blandisvalp. Idag har Doris varit hos dagmatte tillsammans med Kina, så hon lider ingen nöd.

Dock har Doris fått nån skit med magen. Helt lös och måste ut flera gånger per natt med panik i blicken och ett par gånger har det kommit inne, hon har bara inte hunnit trots att jag stått med kopplet i handen. Så nu är det fasta som gäller och så hoppas jag att det ska ge sig av sig själv. Hon verkar inte påverkad av det i övrigt.

För att pigga upp med lite bilder så har jag ÄNTLIGEN lyckats ta kort på våra 15 minuits of fame, när vi varit med i Allers två gånger:

Doris gör reklam för sig, att hon ska vara med i nästa nummer.

Sy vår regnkappa, som Doris förvisso har vuxit ur nu. Men snygg är hon.

Anledningen till att vi var med förstås, Oskars matte Hanna är redaktör för “Tass”.

Här är vi med i ett senare nummer, då det var aktiveringsspecial. Vi är exempel på tävlingslydnad. Hanna ville ha icke-typiska lydnadshundar och vem vänder man sig till då?

(Jag fortsätter att be om ursäkt för det gräsligt icke-estetiska bildupplägget, jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag hatar nya wordpress!!)

Igår när jag skulle lägga mig gjorde jag tabben att börja läsa i Tävlingsboken av Niina Svartberg, där hon skriver om hur man ska hantera nervositet och så vidare. Att bara tänka på detta gjorde mig så nervös och stressad att jag sen knappt kunde somna och sen vaknade jag klockan 8 i morse och gick igång direkt och började stressa: “när ska vi starta? kommer vi hinna? kommer jag överleva stressen? tänk om vi gör bort oss! alla andra kommer vara jätteduktiga” osv. Man kan verkligen undra varför jag utsätter mig för detta.

Vid nio orkade jag inte ligga kvar och vrida mig längre, trots att jag lovat mig själv rejäl sovmorgon idag, så jag gick och hämtade datorn och låg i sängenoch försökte göra upp en plan. Bestämde mig för att anmäla mig till den 18e i Hörby iallafall och tänkte att det fick bära eller brista. Precis när jag hade fyllt i hela formuläret så kom jag på att jag ska spela med mitt band i Linköping på kvällen den 17e maj, blir kanske lite svårt att hinna hem till morgonen efter och starta då.

Så nu får det bli den 24e i Malmö. Det är inte helt optimalt eftersom jag dels måste hitta vikarie till mitt pass då och dels är jag rädd att min syster ska ha fått sin bebis då och att mina föräldrar bestämmer sig för att åka upp och titta på den just den helgen (vilket skulle innebära gratis resa för mig, alltså). Men i värsta fall får jag ju strunta i tävlingen, det är ju bara 150 kronor jag betalar, det kan jag leva med. Jag vill inte skjuta på det mer för nästa tävling som kan passa är först i juni och vatusan, nu har jag skjutit och skjutit på det.

Så nu känner jag mig faktiskt ganska lugn. Doris har gått och tiggt träning hela förmiddagen och solen skiner ute så jag ska snart packa in oss i bilen och åka till Malmö Bk. Nu är det ju stenhård träning och så många träningstävlingar och liknande som möjligt som gäller!

Jag har inte hunnit med bloggen ens lite de senaste dagarna och förövrigt så har det inte funnits mycket att skriva här heller. Hela veckan har Doris varit hos dagmatte och haft jättekul och på kvällen haft tråkigt här hemma eller varit med mig på jobbet.

Idag var vi äntligen lediga och till på köpet skiner solen som en galning. Vi har varit i parken i flera timmar, Doris var helt lycklig när vi gick. Vi körde en uppletanderuta och sen la vi oss på tallriken och solade medan Doris letade godis som jag kastat ut i all oändlighet. Passade också på att köra en platsliggning mitt bland allt folk som kommit ut i solen, det gick hur bra som helst. Nu sover hon verkligen gott, helt däckad.

Nu är jag nästa helt ledig hela veckan så nu blir det full rulle igen!

Katastrof! Min klicker är borta. Jag är helt handikappad! Hur lär man sin hund nåt nytt utan klicker? Jag vet inte längre. Som tur var kunde jag låna kursledar-Helen’s klicker igår på kursen (som förövrigt gick utmärkt, Doris gjorde sjukt snygga ställanden som impade på kursledarna, låg som en klippa i platsen trots hundra minuter (nästan), matte på fullt avstånd, hund som sicksackade emellan och hundar som studsade upp osv).

Har klickern inte dykt upp imorgon så får vi tusingen knata till djuraffären på st. knut för detta håller ju inte. Och extraklickern har jag gett bort också. Livet är verkligen svårt nu!

“Hej, det är jag här igen. I morse vaknade matte ogudaktigt tidigt, jag trodde först hon bara skulle gå och stänga in sig i det lilla rummet och sen komma tillbaka, som hon ibland gör på natten, men hon var där inne länge och började sen spola vatten på sig-helt obegripligt hur nån kan göra det frivilligt, för övrigt. Sen klädde hon på sig och allt och jag tyckte det var min plikt att komma ut och vara lojal men matte såg att jag var trött och sa att jag skulle gå och lägga mig. Det gjorde jag. Jag borrade in mig långt under husses täcket och byggde som ett bo mellan hans superlånga ben. Det var så mysigt. Men sen skull han också upp och springa, men jag låg kvar själv och myste.

Plötsligt hörde jag hur matte tog på sig skorna och tog ner mitt koppel: Gå ut såhär tidigt? Nej det ville jag då rakt inte! Jag gömde mig ännu mer under täcket men matte hittade mig ändå. Som tur var behövde jag inte gå så långt utan bara bort till nya dagmatten Bea och som tur var är hon lite mer vettig så hon ville gärna gosa med mig i sängen. När vi vaknat och lite så så hände något fantastiskt. Det plingade på dörren, något jag inte gillar, det betyder oftast att nån otrevlig typ jag inte känner ska tränga sig på, men det skulle ju också kunna vara matte.

Jag skällde såklart högt så Bea skulle skynda sig. In genom dörren kommer inte matte, men dock en annan helt underbar typ: Kina! Min bästaste bästis! Vi blev så superglada när vi såg varandra! Det var som om jag drömde! Tänk att min bästaste bästis kom hem till min dagmatte, vilket sammanträffande.Kina och jag röjde i flera timmar, runt, runt, runt sprang vi, Kina är snabbast men jag vann ändå för jag är bäst. Sen blev vi väldigt trött och fick vila lite och sen ringde det på dörren igen och då var det matte. Både jag och Kina blev superglada och var tvungna att visa matte hur vi kunde brottas.

På vägen hem var jag väldigt trött och nu ska jag gå och sova ut ordentligt på min säng i hallen. Matte hon bara städar för imorgon ska nån komma och ta kort här hemma, säger hon. Igår var vi i ett fantastiskt hus med ett trädgård som jag kunde skutta runt i och solen sken och jag var helt salig. Grannen hade också en hund som verkade ganska snäll, men lite gammal (9 år). Matte säger att jag ska bo där sen, men det förstår jag inte riktigt vad det betyder, jag bor ju här, knäppa matte!

Hur som helst så säger matte att vi ska åka på kurs sen och det tycker jag är jättekul. Jag bara gör nåt enkelt som jag kan bra tex. gå fint vid mattes ena sida och titta lyckligt på henne så får jag klick och sen godis eller den gröna tofflan sen. Ibland är matte lite konstig och ger mig inte godis utan går bara åt sidan och vill att jag ska börja om, då får jag göra det extra fint så hon ska fatta att jag ska ha klick och godis. Åh, jag älskar när det klickar!

Det är en bra dag idag!”

Vi började dagen idag med att åka ut till kiropraktorn. Doris tyckte det var ganska läskigt där idag, men annars gick det bra. Hon hade en del spänningar men inte så farligt, nästa gång vi ska dit är om två månader.

Sen åkte vi till Svedala. Vi började på brukshundsklubben. Jag blev lite stressad av att det stod på grinden att det bara var klubbens medlemmar som fick vistas där, men de måste väl mena SBKs medlemmar? Jag trodde man fick träna på alla SBKar om man är med där. Hur som helst så gick vi in och tränade igenom alla moment, i stort sett tävlingsmässigt men gjorde lite baklängeskedjning på vissa moment för att “värma upp”. Ville göra en liten check och sen var vi ligger. Jag har börjat introducera externbelöning, något Doris uppskattar mycket. Allt blir så mycket godare i en liten skål man inte får röra förrän man varit duktig. Särskilt kattmat. Doris blev helt tokig när jag plockade fram en liten påse kattmat som jag portionerade ut. Doris blev lite distraherad av skålen ibland och kunde släppa blicken mitt i fria följet, stanna och vädra åt skålen till, men det är säkerligen bara en träningssak och allteftersom hon började fatta dealen så gick det bättre.

Över lag gick momenten bra. Fria följet var hon helt okoncentrerad i pga. gotteskålen men då hade jag inte värmt upp henne alls. Så efter vi kört lite med godis i handen så gick det fint även utan. Idag låg hon emellanåt ett halvt steg före mig, men eftersom hon oftast hellre ligger ett halvt efter så hade jag ganska mycket överseende med detta. Hon var överlag extremt på och pigg som tusan. Tom. apporten gick rätt bra, bäst hittils och min nya taktik verkar funka rätt bra. Hade det varit tävling idag hade vi nog inte fått första pris men iallafall inte gjort bort oss helt. Jag ska träna in externbelöningen mer och jobba på svagheter fram till tävlingsstart och väl där måste jag tänka på att värma upp henne ordentligt.

Efter nån timme åkte vi och ställde bilen vid skolan jag skulle till sen och sen gick vi en rejäl promenad i vårsolen. Doris var på toppenhumör och allt var härligt.

Idag tänkte jag göra på det bekväma, men inte lika trevliga, viset som wordpress vill att man ska göra. Så här kommer alla bilder från idag i en klump, ni kan klicka på dem för att se större bild